P.s. There's hope.

Så ännu en gång sitter jag här.
Jag sitter här med viljan.
Med insperation och motivationen.
Men framför allt sitter jag här med hoppet.
Jag hoppas att ni kan ta del av allt det där - jag delar gärna med mig av det!

Jag mår bättre nu än vad jag gjorde imorse, när jag skrev.
Det finns lite små orsaker till den jobbiga dagen. Såklart.

1. Ibland lyckas de ätstörda tankarna övertyga dig om att "Du är inte sjuk, du behöver inte hjälp".

2. Ibland lyckas de ätstörda tankarna övertyga dig om att "Du är ensam. Du är helt ensam!"

3. Ibland lyckas de ätstörda tankarna få dig att glömma varför du gör det här. Du glömmer bort varför du ville bli frisk. Du glömmer bort vad du kämpar för.

Men efter en fylld med tårar, tvivlan, skrikande, bråkande och ännu mer gråtande.
Då lyckades jag få tillbaka min vilja och mitt hopp.

Min vilja till att ta till hjälp och min vilja att bli frisk. Att vilja är att kunna, eller hur?

Mitt hopp till att jag kan bli frisk. Mitt hopp i att jag kommer bli frisk.


Och inte är jag ensam heller. Inte ett dugg.
Jag har massor av underbara människor runt omkring mig. Människor som stöttar mig och alltid finns där för mig. Människor som jag tackar. Verkligen!


Så ännu en gång sitter jag här.
Jag sitter här med viljan.
Med insperation och motivationen.
Men framför allt sitter jag här med hoppet.
Jag hoppas att ni kan ta del av allt det där - jag delar gärna med mig av det!

KRAMAR PÅ ER! :)