måndag 30 april 2012

Life may not be the party we hoped for. But well while we're here we should dance!

När jag satt ute i solen och tänkte kom jag på att - livet kanske inte riktigt blev som jag hoppats på.
Jag kanske inte blev den jag drömde om att bli.
Världen kanske inte är så underbar som jag hoppades på.
Livet kanske inte var så vackert som jag trodde det skulle bli.

Men nu är jag ju här, jag borde göra det bästa av situationen jag är satt i.
Jag borde passa på att njuta av det som finns.
Jag borde ta en dans, en sång, ett skratt.
Jag borde passa på att leva.


Jag har suttit ute i solen i princip hela dagen, det är underbart! Om jag kunde skulle jag gärna bo ute, när det är såhär underbart väder!
Solen och naturen ger mig hopp och glädje.


Tog en promenad med Bexx och Emmy förrut - så nu är jag trött (blir väldigt lätt trött just nu).
Men strunt i tröttheten - ikväll blir det Valborgsmys med Emmy och Adrian!


Hoppas alla har en underbar dag! KRAM!




söndag 29 april 2012

What will we lose on this diet? Lots of people every year.

Kära "perfekt galna" värld.

Självförakt, självhat och förvrängd kroppsuppfattning - påverkar, inte bara mitt utan de flestas, liv.

Jag har börjat inse att det finns mer i livet än att vara "perfekt".

När jag senare ser tillbaka på mitt liv vill jag:
För det första kunna se tillbaka på mitt liv.
Inte behöva ångra att jag berövade min kropp vad den behövde.
Inte behöva ångra att jag tvingade in min kropp i former som den inte "naturligt" ville ta.

Att vara besatt av mat, träning och ett nummer på en våg har bara orsakat mig och många andra skada och sorg i livet.
Nu är jag färdig med det. Det är inte värt det.

All självförakt, allt självhat mot mig själv och min kropp - är som det värsta fulltids jobbet man kan tänka sig.
SÅ JAG SÄGER UPP MIG - JAG SLUTAR!

Ta det här som en omedelbar uppsägning från min självförakt och från mitt självhat.

Med vänliga hälsningar den snart lyckliga och hälsosamma - Jasmine.



Idag mår jag sisådär. Jag har en jobbig dag och skulle egentligen helst skippa allt som har med "mat" att göra.
Därför behövde jag skriva av mig - för att påminna mig själv om att "NEJ! KÄMPA VIDARE!".
Så idag ska jag kämpa vidare, trots att ätstörningen skriker på mig. Trots att det är en jobbig dag.
För jag vill och jag kan!

Ha en bra dag och massor kramar på er!

lördag 28 april 2012

If you brave to say "good bye", life will reward you with an "Hello".


Att säga hej då till sin ätstörning är, som många vet, lättare sagt än gjort.

Jag tror inte man kan säga hej då till ätstörningen och så *BAM* är den borta.
Nej ätstörningen är som en jobbig bekannt, som vägrar lämna dig ifred. Den är nyfiken och kommer och knackar på dörren - om och om igen.
"Vad gör du?"
"Vad har du ätit idag?"
"Varför har du ätit så mycket?"
"Varför har du inte tränat idag?"
"Vill inte du vara perfekt?"
Det är bara några av de hundratals frågor som ätstörningen frågar dig konstant.
Ätstörningen är som en jobbig bekannt som vill styra ditt liv:
"Ät inte det där"
"NEJ! Det där kan du ju inte äta!"
"Du kan inte göra det där, du vet att dem kommer fika och då kan inte du vara med"

Ästörningen är som en jobbig bekannt som blir arg när du inte lyssnar och börjadr kritisera dig.

Så varför är det då så svårt att säga hej då? Ätstörningen verkar ju inte särskilt trevlig?
Det är såklart svårt för många olika anledningar.
Den lurar dig att den faktiskt är din vän, som vill ditt bästa - LÄGG MÄRKE TILL LURAR DIG, INTE ÄR - UTAN LURAR.
Du är osäker på vem du är utan din ätstörning.
Din ätstörning har verkligen gått dig att tro att du inte är mer än ett nummer, på en våg.
Du tror att om du släpper din ätstörning så kommer du aldrig kunna vara "perfekt".

Men ätstörningen är inte din vän. Inte alls! En vän kritiserar inte dig, en vän ger inte order om vad du ska göra. En vän skulle aldrig uttsätta dig för något så ohälsosamt!
Du behöver inte vara osäker på vem du är utan din ätstörning, du kommer vara en bättre och starkare person utan din ätstörning.

Du är så mycket mer än ett nummer. Ett nummer på en våg är så oviktigt som det går. DET DEFINIERAR INTE VEM DU ÄR!

And let's be honest - Har du någonsin kännt dig så dålig och väderlös som du gör när du lyssnar på din ätstörning? Har du någonsin vart så ledsen över ditt utseende som då? Har du någonsin haft så dåligt självförtroende som då?

Det finns inte en "perfekt" människa. Tur det? Hur tråkig hade inte den perfekta människan vart?
Du är underbar och vacker precis som du är. Du behöver inte ändra på dig!

Så jag säger inte att det kommer vara lätt att säga hej då till ätstörningen.
Men jag säger att det kommer vara värt det!



Jag hoppas att alla får en underbar lördag!
Själv ska jag ha myskväll hemma. Jag tog ut all min energi igår, efter ett ABC besök, en eftermiddag av att gå i affärer och att träffa vänner igårkväll + att äta grillat med andra.
Ännu en negativ sak med en ätstörning - så lätt tappar du energin. För din kropp har ingen energi att ta av!

KRAM!





fredag 27 april 2012

Every accomplishment starts with the decision to try

Tankar flyger runt i mitt huvudet.
Känslor flyger runt i min kropp.

Jag orkar inte plugga idag, för många tankar i huvudet, kommer inte kunna koncentrera mig ändå.

I eftermiddag ska jag på mitt sista bedömmningssamtal på ABC.
Oj vad det känns skönt. Hemskt. Bra. Pirrigt. Läskigt. Nervöst. Underbart. Allt på samma gång.

Jag är rädd, rädd för att de inte ska tycka att jag är sjuk nog för att få hjälp.
Men det är bara mina ätstörda tankar som har inbillat mig det.
Jag hoppas på att jag kommer få den hjälp jag behöver. Hoppas, hoppas, hoppas!

Men det känns skönt, för efter bedömningssamtalet idag så kan det snart, snart, börja på riktigt. Snart kan jag få hjälp med att kämpa ännu lite mer. Och det. Det känns bra!

Efter ABC, ska jag träffa upp Emmy. Vi ska shoppa lite, kolla lite i affärer.

Ikväll, då ska jag hem till Bexx. Vi ska fira henne (hon fyllde år i måndags).
Oh, vad mysigt det kommer bli.
Vi ska umgås, ha kul och grilla.
Visst det är jobbigt att äta med andra och jag tycker grillat är jobbigt. Men det kommer gå bra. Det vet jag!


Idag kommer bli en bra dag! Det vet jag, det känner jag.

Hoppas ni ska ha en lika bra fredag! Vad ska ni hitta på?

Tack så mycket för alla era söta kommentarer, dem vämrmer och dem gör mig så glad!
Och om ni undrar något eller vill önska något speciellt i min blogg. Så är det bara att kommentera. Jag svarar gärna på frågor osv.
Tack igen!

KRAM PÅ ER!

torsdag 26 april 2012

P.s. There's hope.

Så ännu en gång sitter jag här.
Jag sitter här med viljan.
Med insperation och motivationen.
Men framför allt sitter jag här med hoppet.
Jag hoppas att ni kan ta del av allt det där - jag delar gärna med mig av det!

Jag mår bättre nu än vad jag gjorde imorse, när jag skrev.
Det finns lite små orsaker till den jobbiga dagen. Såklart.

1. Ibland lyckas de ätstörda tankarna övertyga dig om att "Du är inte sjuk, du behöver inte hjälp".
2. Ibland lyckas de ätstörda tankarna övertyga dig om att "Du är ensam. Du är helt ensam!"
3. Ibland lyckas de ätstörda tankarna få dig att glömma varför du gör det här. Du glömmer bort varför du ville bli frisk. Du glömmer bort vad du kämpar för.

Men efter en fylld med tårar, tvivlan, skrikande, bråkande och ännu mer gråtande.
Då lyckades jag få tillbaka min vilja och mitt hopp.

Min vilja till att ta till hjälp och min vilja att bli frisk. Att vilja är att kunna, eller hur?

Mitt hopp till att jag kan bli frisk. Mitt hopp i att jag kommer bli frisk.


Och inte är jag ensam heller. Inte ett dugg.
Jag har massor av underbara människor runt omkring mig. Människor som stöttar mig och alltid finns där för mig. Människor som jag tackar. Verkligen!


Så ännu en gång sitter jag här.
Jag sitter här med viljan.
Med insperation och motivationen.
Men framför allt sitter jag här med hoppet.
Jag hoppas att ni kan ta del av allt det där - jag delar gärna med mig av det!

KRAMAR PÅ ER! :)

I'll be okey. Just not today.

Idag är inte en bra dag.

Just idag är allt bara jobbigt.

Jag brukar försöka vara glad.
Jag brukar försöka dölja "what a mess i am".
Jag brukar ignorera mina ätstörda tankar så gott det går.
Jag brukar kämpa.

Men idag orkar inte jag. Orkar inte alls.

Idag är jag ensam. Ensam fast människor finns här. Jag känner mig bara så väldigt ensam.
Idag är jag i obalans.
Idag har jag ingen ork.


Jag bloggar senare eller imorgon. När jag återigen är peppad och glad. När jag kan skriva på ett mer positivt sätt.

Harre gött och kram.

onsdag 25 april 2012

Att vilja är att kunna.

Jag tänkte berätta en sak. Jag tänkte berätta att jag är en dålig förlorare. Om du inte tror mig, så tror jag att mina vänner och min familj kan skriva på det.

Jag tänkte berätta, att om jag förlorar så ger inte jag upp. Nej jag kämpar vidare.

Jag tänkte berätta att bara för att man förlorar en gång eller två gång eller tre gånger eller ännu fler gånger - så betyder inte det att jag inte kommer vinna nästa gång.

Jag kan inte låta dig vinna, ätstörning. Jag kan inte förlora mot dig. Jag vet att jag kommer vinna, förr eller senare.
Ätstörning, du har inte chans mot mig. Så ge upp.





tisdag 24 april 2012

En liten lista på varför man ska välja livet över sin ätstörning.

Jag är trött. Och orklös. Och energilös.

Jag har lust att skrika, springa och gråta. Helst allt på samma gång. Men det skiter vi i.
Idag tänkte jag istället försöka vara positiv och pepp för mig själv och äevn här på bloggen.

Vaknade väldigt tidigt imorse och kunde inte somna om (därav tröttheten).

Så jag passade på att skriva en lista som ska påminna mig om varför jag gör det här.
Varför jag ska vara bestämd i att bli av med dessa ätstörda tankar, varför jag ska kämpa för att bli frisk.

Tänkte dela med mig av min lista. Kanske har ni något ni tycker man kan lägga till på listan? Och kanske kan den peppa någon mer än bara mig? :)

  • Få tillbaka energi
  • Känna riktigt lycka och glädje igen (inte den där låtsas lyckan som man kan tror att man känner pga ätstörnings tankarna, nej jag menare riktig glädje som känns i hela kroppen).
  • Kunna skapa bättre relationer med andra människor.
  • Vara mer utårtiktad.
  • Ha mer tid för kul saker, istället för att tänka på mat hela tiden.
  • Tjockare och friskare hår.
  • Bättre hy.
  • Med tanke på hjärtat, inre organ och hjärnan
  • Inte vara sjukligt blek
  • Slippa att vara arg och ledsen över att man ätit
  • Kunna njuta av allt som livet har att erbjuda.
  • Kunna ha relationer/förhållanden i framtiden, som kan funka.
  • Vara nöjd med sig själv.
  • Slippa dölja sina matvanor och att behöva ljuga om dem.
  • Äta med vänner och med familj utan att det är jobbigt
  • Träna för att man tycker att det är kul och inte för att din ätstörning vill att du ska träna
  • Att DU är kontroll över ditt liv och inte din ätstörning
  • Kunna uppnå sina mål och drömmar i livet.
  • Kunna koncentrera sig.
  • För att trivas i sin kropp på riktigt.
  • Slippa alla förbud
  • Känna sig pigg och stark
  • Kunna göra saker utan att ens familj behöver oroa sig.
  • För att känn sig vacker - på RIKTIGT!
  • Kunna använda kläder man tycker är snygga och inte för att "dölja" sin kropp.
  • Att våga testa ny mat, som man själv testar att laga eller som man smakar någon annan stans
  • Kunna vara mer social
  • Känna sig varm och slippa frysa hela tiden
  • Få tillbaka sin humor
  • Kunna kolla i spegeln och vara nöjd.
  • Få en tjejkropp, med lite former.
  • Känna sig mätt utan att må dåligt.
  • Känna sig hungrig och göra något åt det (alltså äta)
  • Istället för att tänka "Det där ska jag göra sen, när jag är frisk", kunna göra det NU!
  • Älska sig själv
  • För hur skönt hade det inte varit att vinna den alldeles för långa kampen mot en ätstörning?
  • Orka lika mycket som dina vänner.
  • Kunna vara stolt över sig själv, PÅ RIKTIGT!
Men kanske viktigast av det jag kom på:
  • För att JAG och DU är värda livet.


Harre gött och kram!

Svar på tal.

God kväll.
Jag har egentligen lust att gå och lägga mig. Men känner att det är en såndär natt, när det blir svårt att sova.
Så jag tänkte vad ska göra för att få bort mina tankar för en stund? Jo, jag skriver av mig!

Jag tänkte ta och berätta något så att det inte blir några missförstånd på vad jag menar. So here we go.

Jag börjar med att förklara varför jag skriver att: "Är jag ätstörd? Nej, men jag har ätstörda tankar".
Jag tänker vara klar med att säga att detta INTE beror på att jag inte förstår att jag har problem, att jag behöver hjälp eller att det betyder att jag ser som "normalt" (vad nu normalt är, men ni förstår).

Jag kallar mig inte ätstörd eftersom att jag inte vill definiera mig i min ätstörning. Jag är inte en ätstörd person, för att jag är inte min ätstörning och det vill jag vara väldigt klar med att visa.
Däremot har jag ätstörda tankar. Tankar som jag vill få bort och därför ha sökt hjälp emot.


Det andra jag vill berätta är anledningen till varför jag bloggar om mina ätstörda tankar.
Absolut inte, jag upprepar INTE, för att trigga. Inte överhuvudtaget.

Jag vill däremot visa hur hemskt, hur jobbigt och hur en ätstörning påverkar dig som person. Jag vill visa att ätstörningar inte är något att sträva efter.
OM JAG SÅ KAN HJÄLPA EN ENDA PERSON PÅ TRAVEN LITE GRANN ATT SÖKA HJÄLP OCH KANSKE SLIPPA EN ÄTSTÖRNING - SÅ SKULLE JAG BLI ÖVERLYCKLIG.
OCH VISA ANDRA MED SAMMA PROBLEM SOM JAG ATT DOM INTE ÄR ENSAMA, FÖR IBLAND HJÄLPER DET ATT BARA VETA ATT DET FINNS EN TILL SOM KÄNNER UNGEFÄR SOM MAN SJÄLV GÖR.

För jag vet hur hemskt det här är och jag skulle helst vilja se till att ingen behöver gå igenom samma skit som jag gör just nu (även om de är hyfsat omöjligt).

Så istället för att trigga, så vill jag peppa människor i samma situation som mig själv att vilja bli friska.

Jag vet att ett liv utan ätstörning kommer vara värt att kämpa för. Det vill jag i den här bloggen bevisa.


Anledningen till allt det här "förklarandet" är för att jag fick en kommentar som ifrågasatte "min livssyn" typ.
Sen får du gärna ha dina åsiker, jag gillar bara när människor berättar sina egna åsikter, så fortsätt gärna med det.

Harre gött, god natt och kram på er!

måndag 23 april 2012

In order to get from what was to what will be, you must go through what is.

Jag har inget att göra, därför tänkte jag svara på några små frågor. :)

Hej sötnos, vad har du för dig förutom att blogga? :)
 
SVAR:
Hej!  Ja, vad gör egentligen när jag inte bloggar?
För ett litet tag sedan gick jag i skolan (första året på gymnasiet), men nu mera läser jag på distans. Så på vardagarna när andra jobbar eller går i skolan sitter jag mest hemma och pluggar.
Men när jag inte pluggar så träffar jag helst vänner. Så mycket som möjligt. Jag älskar att prata och det är något jag fyller dagarna med att göra.
Jag spelar även gitarr, är ute så fort vädret är fint, sjunger högt och falskt, läser, försöker njuta av livet och så vidare :)
Tack för kommentaren, kram! :)
 
 
Hur känner du efter att du ätit? Hur dåligt mår du när du ätit? Hur mycket har vägt som minst? Hur utvecklade du en äs, tror du? Kram kram kram kram!
Av BeaSvar på kommentar. på 2012-04-22
 
SVAR:
Hej!
Efter att jag ätit känner jag mig oftast misslyckad. Jag känner mig rätt väderlös. Men jag gör mitt bästa för att övervinna dessa känslor och tankar.
Jag kommer inte berätta min vikt och inte heller någon tidigare vikt, eftersom att:
1. Det är något jag tycker är känsligt.
2. Det är egentligen inte viktigt.
3. Jag vet att det kan trigga och påverka vissa negativt.
 
Hur jag utvecklade en äs är svårt att säga. Jag tror att man saker påverkat.
Men jag kände mig väldigt väderlös när min äs började och jag slutade äta för att jag inte tyckte jag var värd maten.
Jag vill egnetligen bara vara duktig och "perfekt".
Sedan blev det som en slags kontroll. Jag kunde ju inte kontrollera att jag var dålig/välderlös. Jag kunde inte heller kontrollera allt som hände i livet. Men det vara något jag kunde kontrollera.
Kram!
 
 
Tack för alla jätte finna kommentarer! Alla kommentarer får mig så glad. Och tack för att läser min blogg.
Hoppas ni fortsätter kommenterar och läsa!
 
Kram på er!
 

söndag 22 april 2012

Svar på kommentar.

Hejsan. Jag tänkte bara fråga om du vill bli frisk? Och i så fall vad var det som fick dig att vilja bli frisk? Kramar till dig <3
 
 
Hej på dig "anonym". 
Ja, det är för tillfället min störtsa dröm och mitt största mål i livet. Jag vill inget hellre än att bli frisk. Det är därför jag har sökt hjälp nu ju.
 
Varför jag vill bli frisk. Det finns väldigt många anledningar till varför. Det är svårt att få med alla.
Men ett par exempel är väl:
Jag vill kunna leva, ha kul och njuta så mycket som det går.
Jag vill kunna äta vad jag vill/känner för utan att må dåligt.
Jag vill kunna träffa andra människor och våga visa vem jag är utan att behöva täna " Varför skulle någon gilla dig? Du är väderlös?"
Jag vill kunna vara lycklig på riktigt.
Jag vill kunna tycka att jag är värd livet.
Osv...
Det finns många olika orsaker.
Om man dessutom jämför det som man tycker är positivt med att stanna i sin ätstörning och vad som är positivt för att lämna den bakom sig. Så lovar jag att det som är positivt för att lämna ätstörningen bakom sig vinner rätt stort!
Kram kram!
 

Om det finns någon mer som har frågor, FRÅGA PÅ!

Jag lovar att försöka svara så gott jag kan på alla frågor.

 
Harre gött och kram!
 
 

The way I see it, if you want a rainbow. Sometimes you have to put up with the rain.

Igår var en bra dag, en bra kväll.
Jag och Silje flummade runt som bara den! Det gillas!
Gjorde american pancakes, spelade spel (och var så seriös?), kollade film och snackade EN MASSA! :)
Det är skönt att få ha dagara/kvällar, när man kan glömma bort allt annat skit.

Idag. Idag mår jag inte riktigt lika bra.
Åt godis och drack coca-cola igår.
Jag kan inte hjälpa att det är jobbigt. Jag försöker att vara glad, nuta och inte tänka på det som något dåligt. Men det är så svårt. Så väldigt väldigt svårt.

Men försöker se på det såhär. Det var värt det. Det är värt att må dåligt idag.
Igår mådde jag för en gångs skull. Just när jag flummade med Silje, då var det inte jobbigt.
Visst nu är det jobbigt.
Men en bra dag/kväll är värd 100 dåliga dagar.
Därför försöker jag se det "positiva ur det jobbiga".

Harre gött och kram!

lördag 21 april 2012

If you want to fly, you got to give up the shit that weighs you down.

Igår kväll var mysig och trevlig!

Åkte och kollade på när Adrian (och såklart fler från samma skola) spelade och sådär. :)
Efter detta bestämde vi oss, jag, Emmy, Silje, Becca och Pontus att gå och ta en pizza.
Så okej jag tog ingen pizza. Jag orkade inte med det igår. Pizza är för jobbigt just nu.
Men jag tog mig en coca-cola och satt med i alla fall. Och det var ju mysigt.

Sen när jag väl kom hem, så mådde jag väl sisådär.
Hade det lite jobbigt med många tankar - som spretade åt väldigt olika håll.
Jag var sur på mig själv för att jag under dagen deppat ihop förr ett glas juice och för en coca-cola. JAG SKULLE JU NJUTA?!

Men idag är en ny dag. Och den kommer bli bra!

Ikväll kommer Silje hit och vi ska ha en "Flummig nördkväll".
Vi ska flumma bort kvällen!
Dricka coca-cola (ja, jag ska göra det idag igen!)
Och här till det nördiga: Vi ska kolla Harry Potter och Star Wars.
Silje vill se Harry Potter och jag vill se Star Wars - så vi kollar båda.

Det kommer bli en bra kväll, det känner jag på mig!

Harre gött och kram!



fredag 20 april 2012

Cheer up. Remember what the Monty Python boys say. "Always look on the bright side of life"? No, "Nobody expects the Spanish Inquisition."

Kära Ätstörningstankar, jag hatar er.

Kära ätstörningstankar, jag orkar inte lyssna på er längre. Jag tänker inte lyssna på er längre.

Kära Ätstörningstankar, jag skiter i om ni är arga på mig. Det kan ni gott vara!

Kära Ätstörningstankar, jag bryr mig inte om era lögner längre.

Kära Ätstörningstankar, jag skiter i era ord om att "Du är inte värd mat".

Kära Ätstörningstankar, ni bestämmer inte över mig längre!

Kära Ätstörningstankar, jag tror inte på att ni ska hjälpa mig att må bra. Inte längre!

Kära Ätstörningstankar, nu tänker jag leva, jag tänker vandra tillbaka till livet. Och ni får inte följa med!

Kära Ätstörningstankar, KAN NI BARA DÖ?! DÖ DÖ DÖ!

Kära Ätstörningstankar, det här är ett farväl. Ett efterlängtat farväl.

Kära Ätstörningstankar, kom aldrig hit och hälsa på mig igen. Ni kan knacka på dörren, men jag tänker då inte öppna.

Kära Ätstörningstankar, FATTA ATT NI INTE ÄR VÄLKOMNA HÄR LÄNGRE!

Kära Ätstörningstankar, nu tänker jag vara glad och nu tänker jag leva!

Kära Ätstörningstankar, eller vet ni vad? Vi skiter i kära: PISSIGA ÄTSTÖRNINGSTANKAR!

Kära Ätstörningstankar, FARVÄL!


Idag orkar jag inte vara ledsen längre.

Så idag bestämde jag mig för att vara glad. Jag bestämde mig för att idag ska jag njuta av livet.
Så det tänker jag göra. NJUTA.

Ikväll åker jag, Silje, Becca och Emmy och lyssna på Adrian när han uppträder. Det blir kul.

Imorrn ska jag och Silje ha en nördig flummkväll!

Den här helgen ska jag njuta!

Harre gött och kramar!

torsdag 19 april 2012

Cry no more tears. Fear more fears.

JAG VILL BARA SKRIKA!
Eller nej.
JAG VILL BARA SPRINGA IFRÅN ALLT!
Eller nej.
JAG VILL BARA VARA ENSAM!
Eller nej.
JAG VILL BARA HA EN STOR KRAM.
Eller nej.
JAG VILL BARA KRYPA UNDER TÄCKET OCH GÖMMA MIG FÖR EVIGT!
Eller nej.
JAG VILL BARA GRÅTA.

Jag orkar faktiskt inte mer. Inte idag. Eller inte ikväll/inatt.
Jag orkar inte må dåligt inatt också.
Jag orkar inte vara så kluven, när det gäller: Vad jag egentligen vill.
Jag orkar inte vara arg på mig själv. Arg för att jag inte äter - arg för att jag äter.

Men mest av allt orkar jag inte vara ledsen mer.

Jag har haft en jobbig dag.
Det har vart jobbigt att säga "Hej då" till klassen, till källaren, till skolan och till korridorvännerna.
Jag vill ju inte flytta!
Men jag klarar inte av att bo där. Skit kul. Ännu ett misslyckande?

Just nu känner jag mig rätt väderlös.

Jag vill gråta, men jag tror inte jag har några tårar kvar just nu.
Jag brukar inte gråta. Men idag kändes det som en dag när det var okej att släppa fram tårarna.

Imorrn måste, MÅSTE, bli en bättre dag.
Imorrn kommer bli en bättre dag.
Det känner jag på mig. Hoppet lämnar mig inte!

It doesn’t matter how slowly you go, as long as you dont stop

Snart ska jag ännu en gång lämna källaren. Idag kommer det kännas ännu mer på riktigt. Den här gången har jag hunnit säga "Hej då" till allt.

Jag kommer sakna källaren. Det här är ändå mitt hem?
Jag kommer sakna skolan.
Jag kommer sakna min klass.

Jag förstår att det är för det bästa att flytta hem.
Jag ska fokusera på att äta ordentligt, på att hitta mig själv, på att bli frisk och på att kunna starta ett nytt fritt liv.
Det är min enda dröm just nu. Att börja leva igen.

Ännu en gång upprepar jag i mitt huvud:
"Jag är värd att äta. Jag är värd att skratta. Jag är värd att leva. Jag är värd att må bra!".
Jag tror på det. Jag vet att det är sant.

Harre gött!

Not amount of sleep in the world can cure the tiredness I feel.

Jag är trött. Jag är jätte trött. Jag är för trött.

Usch, känner mig så tråkig och negativ nu..

Men jag har inte sovit så bra inatt.
Jag är på besök i källaren, jag är på besök där jag för bara någon vecka sedan bodde. Skumt.
Jag har saknat källaren, även om det inte var så länge sedan jag var här.

Men jag förstår varför jag inte kan vara här.
Jag sköter inte maten när jag är här. När jag är här äter jag mycket sämre än annars. Och då äter jag inte ens jätte bra när jag är hemma.
Så ännu en gång har mina ätstörda tankar förstört för mig, de har gjort så att jag inte kan bo här.

Det låg jag och tänkte på igår natt.
Jag blev sur på mig själv. Jag blev ledsen. Sen blev jag sur på mig själv igen.

Jag kände mig väldigt ensam igår natt. Jag skulle antagligen behövt en kram.


Jaja, idag ska jag iaf till skolan en runda.
Ska äta i matsalen med min lilla kära klass och sedan ska jag ha en tyska lektion.

Önskar verkligen att jag var mer taggad och pepp idag.

Harre gött.

onsdag 18 april 2012

Get lost and find yourself.

Det finns många olika små saker som gör det svårt att "bara äta", som vissa människor ibland kan uttrycka det.
Det är självklart de ätstörda tankarna som säger till mig att jag inte är värd att äta.
Tankarna som menar att man måste förtjäna mat.

Men det finns en annan sak som får det så svårt att ibland hitta motivationen till att "släppa" de ätstörda tankarna ifrån sig, även fast man vet att det är det man egentligen vill.

Jag kommer inte ihåg vem jag är. Vem jag är utan de ätstörda tankarna.

Tänk om jag är så väderlös som de säger att jag är?
Tänk om jag är tråkig?
Tänk om människor omkring mig inte gillar mitt riktiga jag?
Vissa av mina vänner kände mig inte innan jag fick de ätstörda tankarna, vad tycker dem om riktiga mig?
Tänk om mina ätstörda tankar har rätt? Tänk om jag inte är något utan dem?

MEN SEDAN KOMMER JAG PÅ ATT DET INTE ÄR VÄRT ATT SLÖSA BORT LIVET I ATT LYSSNA PÅ DESSA TANKAR.

Det är nu jag ska hitta mig själv, det är nu jag ska bli jag till hundra procent, eller hur?
Jag tror att jag kommer hitta mig själv. Jag hoppas. Jag vet!
Jag kommer inte vara väderlös, för vi är alla värda något?
Jag tror på mig själv.

Men jag är rädd, väldigt rädd.
Men det är dags att övervinna den där rädslan!

Don't believe everything you think.

Igår vara en ganska jobbig dag.

Var på bedömningssamtal nummer 2. De innebar att jag skulle väga mig, mäta mg osv.
En läkarundersökning ungefär?

Jag hatar att väga mig.
Människan levde länge utan någon våg och verkade må bra? VEM KOM PÅ VÅGEN?!
Nej, men jag förstår att det kan vara bra utifrån visa perspektiv, såklart.

I alla fall så blev det lite jobbigt efteråt och mina ätstörda tankar bestämde sig för att störa mig.
Ignorerade dem så gott jag kunde.
Så ja, det var en jobbig dag igår.
Hoppas på en bättre dag idag!

Ikväll ska jag ner til källaren. På besök typ?
Det var egentligen inte så länge sedan jag var där, men jag saknar källaren och skolan lite grann!
Kommer hem imorgon.

Anledningen till att jag inte kan vara där längre, är för rädsla kring att jag inte ska sköta maten.
Senast jag var där så lyssnade jag knappt på mig själv längre, utan i princip bara på de ätstörda tankarna. Så vill jag inte ha det. Därför är det bättre att vara här, hemma hos föräldrarna!

Nu hoppas vi på en bra dag och harre gött! :)

tisdag 17 april 2012

Everything happens for the best. You'll never know if you don't try.

Jag sitter och är nervös. Igen.

Jag ska på mitt andra bedömningssamtal idag.
Borde jag vara lika nervös som första gången?
Det känns som att jag borde vara lugnare - men det är jag inte.

Jag vet ju att dem på ABC knappast kommer bita mig, eller hur?
Jag tvivlar på att dem kommer göra det i alla fall!

Jag vet dock att jag måste väga mig där idag, det gillas inte.. Jag gillar inte att väga mig inför andra.
Jag skäms vädigt mycket över min vikt, därför vill jag inte att någon annan ska se den. Spelar ingen roll vem det är: en läkare, föräldrar, vänner - helst ska INGEN se! 

Men jag försöker se det positivt, ännu ett steg på den långa vägen mot mitt nya, fria liv!

Sitter och tänker "Det kommer vara värt det. Det kommer vara värt det. Det kommer vara värt det."
FÖR DET VET JAG ATT DET KOMMER!

Harre gött!

måndag 16 april 2012

Happiness is not something you get. But something you do!

Idag tänker jag skriva något helt underbart!

Igår var jag "gäst", jag var liksom på besök.
Det betydde att jag skulle äta - mat och efterrätt borta - med andra!
Jag var så nervös innan, jag ville inte äta med andra igår (mådde inte så bra igår).
Jag var dessutom nervös för att jag inte ville vara social. Igår kändes det som
"Varför skulle någon vilja umgås med dig? Du är tråkig och rätt väderlös.. Det vet du väl själv?"
Så påväg dit trodde jag att jag skulle kissa på mig.

Men här till det underbara:
För det första var jag social pratade, skojade och jag skrattade!
Jag lät mitt riktiga jag komma fram!
Det var underbart!

För det andra så åt jag först middag där och sedan åt jag efterrätt, med anda människor.
Men hör och häpna: JAG MÅDDE ÄNDÅ BRA! Jag fick inga jobbiga tankar efteråt!

IGÅR VAR EN BRA DAG!
Så jag är glad och jag är stolt över mig själv!

Idag ska jag antagligen hem till Per och få se hans nya lilla söta katt! :)

Harre gött!

söndag 15 april 2012

Cheer up! Remember what the Monty Python boys say. "Always look on the bright side of life"? No, "Nobody expects the Spanish Inquisition."

Idag är verkligen inte en "bra dag".

Vaknade och kände mig inte taggad till något.

Igår tvivlade jag på mig själv och mina val.
"Om du mår så här dåligt av att äta mer än vad du är värd. Varför gör du det? Varför ger du inte upp och fortsätter vara samma ätstörda tjej som du vart ett tag nu?"

Efter en lång natt av tänkande kom jag fram till att jag borde ignoerera den där tanken.
JAG SKA IGNORERA DEN TANKEN!

Jag gör det här för att jag ska få börja leva igen.
Jag kan må dåligt ett tag nu - men det kommer vara värt det. Det vet jag.

Ätstörnings tankarna förstör mig - dem förstör Jasmine!
Jag har kommit fram till saker som jag, Jasmine vill göra - men som mitt ätstörda jag stoppar mig till att göra.

1. Jag vill kunna må bra. På riktigt. Och inte sådär på låtsas som man kan göra ibland.

2. Jag vill kunna vara social igen - utan att behöva tänka tanken "Varför skulle människor vilja umgås med mig?"

3. Jag vill kunna skratta så där riktigt gott igen.

4. Jag vill kunna resa omkring och hitta mig själv, utvecklas.

5. Jag vill kunna äta tillsammans med vänner - utan att behöva må dåligt över det en vecka i förväg.

6. Jag vill kunna träna igen, men för skojs skull.

7. Jag vill kunna njuta av kroppskontakt igen - utan att behöva skämmas när någon rör mig.

8. Jag vill njuta av att vara ungdom på riktigt (jag har ju missat något år av min ungdom nu om vi säger så).

9. Jag vill kunna njuta av allt i livet - värme, naturen, små saker, umgänge, av mat osv.

10. Jag vill VÅGA! Jag vill inte alltid göra det som känns säkert och vad jag är van vid. Jag vill utmana mig själv.

11. Jag vill visa världen att jag finns.

12. Jag vill kunna kolla på mig själv och vara rätt så nöjd i alla fall.

13. Jag vill få tillbaka min starka glädje och vilja till livet (för det hade jag förrut!)

14. JAG VILL LEVA!

Jag skulle vilja uppnå det här.

Eller nej jag skulle inte vilja - JAG SKA UPPNÅ DET HÄR!
Kanske inte idag, inte imorrn, inte om en vecka eller en månad. Kanske inte om ett år eller två.
Men någon gång - ska jag börja leva på riktigt igen.

Det har jag lovat mig själv!

lördag 14 april 2012

How long should you try? Until.

Jag har en väldigt dålig dag/kväll.

I alla fall när det gäller Jasmine - mina ätstörnings tankar har fest i mitt huvud. Det gillas INTE!

Idag är verkligen allt ganska jobbigt att äta. Allt? Ja allt. Tomater, mango, nötter, lax eller godis.

Men eftersom jag då inte längre ska lyssna på dessa hemska tankar längre - så tänker jag ändå äta. Jag tänker äta godis, bara för att det är "myslördag" och då ska man kunna äta lördags godis!


Dagen i Ullared var egentligen bra, med det enda undantaget när vi skulle äta.
Men annars hade jag skit kul! Jag shoppade! Och jag såg Ola-Conny!
Kan det bli bättre?


Nu tänker jag som sagt gå och ha en myslördag. Slappa! Mysa! Göra mitt bästa för att må bra!

Harre gött!



fredag 13 april 2012

Shopping is better than sex. If you're not satisfied after shopping you can make an exchange for something you really like

Åker till Ullared imorgon - tidigt!

Vi ska iväg redan vid 5.00 imorgon, för att det tydligen var bäst att komma iväg så tidigt som möjligt.
Och jag som tycker att det är tidigt att gå upp vid 10, oj oj oj...

Men sen har vi ju en bit och köra också, i för sig..

Men men, jag är taggad i alla fall.. JAG SKA JU SHOPPA! BILLIGT!

Och är man trött vid 5.00 imorgon- så finns det ju alltid ett par sätt att göra sig pigg.
Dricka kaffe?
Få en socker chock?
Låtsas att man är pigg, tills man glömmer bort att man är trött?
Jaa jag kommer på något!

Och nej ta inte min rubrik på för stort allvar - jag är då ingen allvarlig person.. ;)

Harre gött!

Everybody's born knowing all the Beatles lyrics instinctively. They're passed into the fetus subconsciously along with all the amniotic stuff. Fact, they should be called "The Fetals".

Det är fredag.
Idag är jag ensam hemma, först kändes det lite jobbigt. Eftersom jag inte behövt vara ensam hemma sen innan påsk (eller något?).

Det är bara ren fakta - att när jag är ensam så är mina jobbiga tankar/ätstörda tankar framme och skriker lite högre på mig.

Så jag satt helt oskyldigt och läste när dessa jobbia tankar smög sig fram.
Ett tag var det jobbigt - tills jag kom på att "NEJ, IDAG LYSSNAR INTE JAG PÅ DIG!"

Så jag satte igång The Beatles på hög volym. Jag hoppade omkring och "sjöng" högt... Sjöng är ett starkt ord, men typ sjöng? ;)
Så det kändes bra och jag mår faktiskt bra nu. Skönt.

Och ja just det! Imorgon ska jag till Ullared!
Yeeey, det blir nog kul, SHOPPA BILLIGT!
Småläning? Jag? Märks det?

Harre gött!

torsdag 12 april 2012

Mysig dag igår!

Igår blev en mysig dag i stan med mina undebara vänner Bexx och Emmy. :)
Shoppade inte så mycket, med det var inte det som var det "viktiga", jag vill mest bara umgås lite med dem och komma ifrån den lilla byhålan jag faktiskt bor i en liten stund.

Fick med mig lite hårfärg och en cardigan hem i alla fall. Som den småläning som jag är var det enda jag köpte på rea dessutom (50 %). SNÅL - är det rätta ordet för mig tror jag!

Jag blev dock lite sur på mig själv igår.
Jag tyckte att det var jobbigt med resturangbesöket - jag ville njuta av maten - men tillät inte mig själv att göra det ändå sen...
Det var bufé och det är som jag förklarat innan lite jobbigt.
Så det fick fram lite jobbiga känslor, som kom fram och störde mig mest igårkväll när jag var ensam.

Idag mår jag dock bra.
Jag har under morgonen hunnit plugga och gjort färdigt min naturkunskap. Känns bra, för då behöver jag inte plugga i helgen sen :)
Lite senare ska jag och David på bio. Det blir nog bra.

Harre gött!

onsdag 11 april 2012

Ett litet steg?

Gårdagen gick bra - men fy vad jag var nervös!

Det var såklart lite jobbigt att försöka föklara hur jag kände. De var jobbigt - både för att det är svårt att förklara och för att det är jobbigt att tänka på det själv.

Men det kändes bra.
Jag ska dit igen nästa tisdag redan, vilket också känns bra. Desto snabbare allt kommer igång desto bättre antar jag?
Då hinner jag ju inte tänka så mycket på det hela.

Jag försöker se det hela/tänka på det som "En ny start, ett steg mot mitt nya liv, ett fritt liv".
Så nu har jag precis börjat min vandring mot det där nya och fria livet.
Jag har tagit mitt första lilla steg och varje litet steg räknas!

Hur ska jag fira?
Jag åker in till stan med två underbara vänner, Emmy och Bexx, idag! :)

Harre gött!

tisdag 10 april 2012

Nervös..

God morgon.

Jag sitter här och är lite för nervös.
Jag vaknade imorse och var nervös.

Jag ska på bedömningssamtal på ätstörnings enheten i eftermiddag.
Så varför är jag så nervös för det?

Det finns så många tankar som flyger runt i mitt lilla huvud.

Jag sitter och tänker på vad som kommer hända.
Vad som kommer sägas.
Osv.

Jag är lite "rädd" (egentligen inte rädd, mer skakis?)
Jag är rädd för att få höra "sanningen".
Jag är rädd för att dem ska säga att det är värre än vad jag tror.
Jag är rädd för att dem ska säga "Du är inte sjuk? Du har inga problem?"

Om dem skulle säga att jag inte har några problem.. Då vet jag inte vad jag ska göra!
Jag klarar inte att kämpa mig vidare i det här själv!
Jag har försökt - det funkade inget vidare bra!

Jaja, jag håller tummarna för att det ska gå bra!

Harre gött!

måndag 9 april 2012

Kväll.

Påsken är över - det känns så skönt.

Jag tycker att jag har kämpat på rätt bra, jag har ätit rätt bra - skulle jag vilja säga ändå.

Visst har det haft sina jobbiga stunder. Ibland har jag bara velat stänga in mig på rummet och dra täcket över huvudet.
Köra med det gamla: "Jag ser inte världen - då ser inte världen mig".
Men gjorde jag det?
NEJ! Jag satt kvar vid matbordet och åt!

Såklart kom jobbiga känslor efter det också - "Du åt mer än vad du var värd" osv...
Men jag har lyckats ignorera de där tankarna hyfsat i alla fall!

Sammanfattat:
Jag har kämpat. Jag har mått skit. De jobbiga tankarna har skrikit på mig. Jag har ignorerat dem. Jag har mått dåligt över dem. Men jag har lyckats (helt okej åtminstone). Jag har en liten känsla av stolthet.
Alltid något. Ett litet kliv framåt i alla fall!


Just nu sitter jag och är lite, nej väldigt, nervös...
Jag ska på bedömnings samtal på ätstörningsenheten imorgon.
USCH! Det känns bara väldigt jobbigt just nu.

Harre gött!

lördag 7 april 2012

Påsk.

Glad påsk.

Det är påsk och helt ärligt, det känns sådär.

För det första är jag en sån där tråkig människa - som inte är så mycket för högtider i allämnhet.
Och varför det är så?
Hmm, ja det bara är så helt enkelt.

Sen måste jag ju såklart erkänna att jag tycker det är rätt jobbigt med "påskbord".
Det finns mycket att välja på och man ska "plocka" upp det man vill ha själv.

Jag är alltid lite rädd att någon ska kolla på min tallrik och tänka antingen:
"NEJ MEN KOLLA! Vad lite hon tar!"
eller att dem ska tänka:
"NEJ MEN KOLLA! Vad mycket hon tog!"
Jag kan inte riktigt se vad som är "normalt"?

Sen förstår jag att det är en dum rädsla - varför skulle någon kolla på min tallrik?! Dem sköter väl sin egen tallrik?

En annan sak som gör det hela lite jobbigt med att "plocka" själv är att jag vill vara duktig och äta ordentligt. Verkligen.
Men när man ska just sån mat själv blir det lätt (för mig) att mina andra tankar tar över lite och stänger bort mina "friska tankar" - vilket gör att jag tar för lite och sedan f¨år skuldkänslor över det.

Det här gäller då "påskbord", "julbord" (som är typ samma sak som påskbord), bufféer, taco osv..

Men eftersom att jag lovat mig själv att börja kämpa på riktigt så ska jag göra mitt bästa med att "äta bra" och helst utan att jag mår hel dåligt efteråt.
Så jag ska äta påskmat och jag ska försöka fokusera på att njuta av det som jag tycker är gott på påskbordet istället för att tänka på att andra glor på min tallrik (för det gör dem inte) och istället för att tänka "nu äter du mer än vad du är värd".
Jag ska dricka påskmust - bara för att jag älskar påskmust.
Jag ska ha en bra påskafton!

GLAD PÅSK PÅ ER! :)

onsdag 4 april 2012

Nu tänker jag börja kämpa - på riktigt!

Jag sitter här på mitt rum i källaren och tänker lite.
Tänker att - det är dags nu.

Dags för en förändring.
Dags att hitta sig själv.
Dags att bli bara "Jasmine".
Dags att blir frisk.
Dags att bli fri.
Men kanske viktigast av allt - det är dags att börja leva!

Jag tänker börja kämpa på riktigt nu.
Det kommer inte bli lätt - men det kommer vara värt det.

Jag vaknade imorse och mådde piss.
Men för en gångs skull struntade jag inte i hur jag mådde - utan jag bestämde mig för att ringa hem.
Så nu är det bestämt att jag ska till gamla hemma.
Jag ska stanna där för en tid framöver nu tror jag..
Jag ska plugga... men inte här - det blir distans tror jag.
Inte för alltid, kanske inte för 3 år framöver - men för ett tag i alla fall.

För en gångs skull känner jag ork och en större vilja till att kämpa och ändra på det här.

Tagga, kämpa, peppa, skratta, kämpa och kötta!
LIVET? HERE I COME!

måndag 2 april 2012

Jag besätmde mig för att inte göra något idag.

Jag har inte gjort så mycket idag.
Kände att jag behövde vara lite ensam. Behövde "ta de lugnt" och sådär.
Har kollat lite på tv, på en film (en musikal såklart - är man musikalnörd så är man!).
Har vart ute en runda - fast det var lite kallt och blåsigt för min smak.
Har läst lite.
Har spelat lite på min kära gitarr.
Jag har tänkt.

Jag har kommit fram till att bara ta mig igenom den här veckan, så gott jag kan. Och sedan är det påsklov! En vecka när jag ska vara i gamla hemma.
Och ta tag i "allt" på riktigt. Så känns det.

Så jag längtar redan till torsdag.
På torsdag ska jag fira påsklovet - på något sätt.

Harre gött!

söndag 1 april 2012

Försöker.

Jaha, jag som trodde att efter en bra fredag (med underbara vänner och sådär) - så skulle allt bli bra igen.

Det blev det inte - eller jo. Det gav mig lite "hopp" på något vis.

Det gav mig "hopp" på så sätt att jag förstod att alla människor inte kommer dömma mig.
Fick mig att förstå att jag inte är ensam.
Det finns någon/några som faktiskt bryr sig.
Skönt.

Det fick mig att vilja försöka och kämpa ännu lite mer.

Så det gjorde jag i helgen, jag kämpade.
Det gick bra, i alla fall till det yttre.
Innombords - gick det inte alls bra. Där gick det inte alls.

Därför mår jag nu så grymt dåligt...
Jag har ingen ork kvar. All min ork la jag ner på "att kämpa mot mig själv" i helgen.
Var det värt det?
Just nu, känns det inte som det.
MEN JO, DET VAR VÄRT DET - DET KOMMER JAG MÄRKA LÄNGRE FRAM.

Harre gött!