söndag 30 september 2012

Försöker stå ut och bara göra det bästa av det här.

FInns inte mycket att säga.

Tårar, ja ett par stycken har fallit sedan i fredags.

Frågan "Kommer jag bli lycklig?" flyger runt i mitt huvud om och om igen.

Jag vet inte.

Men jag kan kanske göra någon annan lycklig, så det får väl vara mitt mål med livet - att göra andra människor lyckliga.
Finnas där.
Vara jag.
Hoppas att skänka glädje till någon.

Det känns rätt hopplöst just nu.
Men vem vet, en dag kanske jag kan vara lycklig. Då kanske jag kan le sådär över gott.
Då kanske jag kan känna att allt bara är underbart.


Kramar till er.

onsdag 26 september 2012

Tack och en liten fråga.

Ni är verkligen helt underbara. Jag vill bara tacka för alla underbara kommentarer jag fått.


Sen är saken den att jag inte alls känner mig pepp just nu.
Jag mår inte särskilt bra.

Frågan är om jag ska fortsätta blogga eller ta en bloggpaus.

Vad vill ni?
Vill ni att jag ska blogga ändå, fast inläggen kanske inte blir dem mest peppade då?
Vill ni ändå att jag skriver ett litet inlägg?



Kramar till er.

söndag 23 september 2012

Livet är sjukt.


 
Jag vet inte. Men alltså livet känns rätt jävla piss just nu.
Fast det är det ju inte, alltså livet är jätte vackert och underbart.
 
Men just nu känns det rätt jävla pissigt.
 
Inte av anledningen till kopplingen med låten ovan.
 
Av anledningar som gäller mitt mående, mina känslor och mitt liv.
 
 
Hoppas ni har en bättre dag

Kroppar!

Många människor går omkring ovetande om  hur underbart bra deras kroppar är designade för att vara.
Vilken underbar och unik design deras kroppar har.

Varför får man inte lära sig sådant?

Ibland tror jag vi lär oss fel saker, och får gå ovetande om det viktigaste sakerna i livet.

lördag 22 september 2012

Inget videoinlägg den här veckan.

Jag har inte orkat.
Inte riktigt haft tiden att göra ett videoinlägg - men det kommer antagligen upp ett i början av nästa vecka istället.

Så jag har inte glömt det, bara inte orkat.


Ha en underbar lördag sötnosar!

torsdag 20 september 2012

En tanke som bara ploppar upp.

Idag satt jag och hatade bussar och lyssnade på musik på alldeles för hög volym i mina rosa hörlurar.
Allt för att tysta bort det skrikande barnet bakom mig.
Och den sura tanten som tjatar på sin gubbe om att hon inte ville åka buss.


Men så ploppade en liten tanke upp.
Den lät någonting såhär:

Tänk vad många människor vi ser varje dag, utan att faktiskt se.
Vi ser en kropp. En manlig, en kvinnlig, en pojkes eller en flickas.
Vi ser några kläder. Ett par skor.
En frisyr, en hårfärg eller ibland en mössa eller en hatt.
Vi ser att dem går, sitter, pratar i telefon, ler, pluggar, sover, pratar med en vän osv..
Vi ser en kropp - ett utseende.

Men vi ser dem ändå inte.
Vi ser en person - men ändå inte en person

Vi ser dem i en sekund, en minut kanske ser vi dem i timmar.
Men på samma gång lyckas vi missa dem i en sekund, en minut och kanske i timmar.

Sen tänkte jag.
Tänk vad många människor som ser mig varje dag utan att faktiskt se mig.
En kropp. Några kläder. Ett par skor. En frisyr eller snarare ett ruffs.
Sittande. Gående. Springande. Leende. Glad. Skrattade. Då och då sur.
Pratande. Ensam. Tillsammans med andra. Trött. Pigg.

Ett utseende. En person - men ändå inte en person.

Dem ser mig i en sekund, i minuter och ja kanske till och med i timmar.
Men på samma gång missar folk mig i en sekund, i en minut eller ja till och med i timmar.

Sådär tänkte jag på min långa bussresa och tågresa hem.
En tanke som kanske inte betyder något för mänskligheten. Men för mig gjorde den nog det, på något konstigt vis.

onsdag 19 september 2012

Älska dig själv. För först då låter du andra människor älska dig också.

Öppna dina ögon.
Du är definieras inte av de hårda orden som har fått dig att må dåligt.
Och inte av nummret som de lilla kalla uppfining som vi kallar vågar visar.
Och inte heller av förväntningarna andra eller du sätter på dig själv.
Och inte heller misstagen du gjort.

Du är inte något annat än:
vacker, underbar, unik, du.
Du är en vacker och komplex själ.

En individuell, fascinerande - kombination av tankar, idéer och känslor.

Ingen är vacker på samma sätt som du.

Se förbi speglarna.
Se förbi kort.
Se inte alls.
Blunda.
Först då kan du se dig själv för den du verkligen är.
Vacker.

Så le.
Var stolt över dig själv.
Och glöm aldrig bort:
Att äslka dig själv.

måndag 17 september 2012

Att vara konstig, är rätt underbart.

På vägningen idag:

"Jaha av med kläderna då"...

Jag
"I am not your whore"


Jag är på bra humör och livet är underbart. Bara så ni vet :)

söndag 16 september 2012

Att vara en screw-up.

LIVET ÄR UNDERBART!

Allvarligt det är verkligen det. Och jag har missat mycket av det. Jag slutade i princip att leva där ett tag. Ett alldeles för långt tag.

Så nu tar jag igen det. Jag lever inte till 100% - nej jag lever fan till 500% minst!

För nu ska jag njuta. Skratta. Känna. Ta plats. Äntligen göra min tonårsrevolt. Jag ska vara social
Jag ska göra misstag. Jag ska fucka up. MED STOLTHET!
Jag ska lära mig av misstag och sedan gör nya misstag igen.

Och jag ska vara så långt från normal som man kan vara. Jag ska inte sträva efter perfektion. Jag ska sträva efter mig själv!

Jag ska vara den irriterande, jobbiga, smart-ass, dumma, roliga, fula, snygga, barnsliga, hatade, älskade, roliga, tråkiga, lata skrikiga och energirika Jasmine som jag faktiskt är.

Jag är en screw-up på många sätt (ja, jag klarar mig ändå. Det betyder inte att hela mitt liv är förstört eller något sånt!).
Och vet ni vad? Jag tänker fortsätta vara den screw-up som jag faktiskt är! Och jag tänker vara det med STOLHET!

För dem som vill älska mig för det, kommer göra det. Dem som inte gör det - dem är inte ens värda att vara en del av mitt liv. Eller hur?

So what om jag inte är snyggast, smartast, roligaste, mest framgångsrik eller normal?
Jag är en screw-up med skavanker. OCH JAG ÄLSKAR DET1

Livet har väntat på mig länge. Jag tänker inte låta det vänta längre.

Så om ni är screw-ups, var det med stolhet. Vem vill vara en screw-up med mig?
Vi är lika underbar och värdefulla. Ändå!


Kramar på er!

onsdag 12 september 2012

Berättar om min älskade partner.

Jag har gått och blivit kär.

I en kropp. Inte vilken kropp som helst.. MIN KROPP!
OH DAMN I LOVE IT!

Jag gillar min kropp från topp till tå.

Jag gillar min lilltå, för den är liten och söt.
Jag gillar mina fötter - trots att dem luktar allt annat än gott.
Jag gillar mina ben - utan dem hade jag inte kunnat gå.
Jag gillar min rumpa - skön att sitta på, den är sexig, stor och lite, vacker, underbar och grr! Så det så!
Jag gillar min rygg - jaa det gör jag!
Jag gillar min mage - för den är så söt. För den är så mjuk och söt. Om jag bar nådde skulle jag pussa den varje dag.
Jag gillar mian bröst - döpta till Biggan och Bettan. Stora är dem inte, men ändå!
Jag gillar mina armar - för daaaamn dem är biffiga.
Jag gillar mina händer - dem är små och be-händiga..
Jag gillar min hals - trots att det inte är en giraffhals
Jag gillar mina tänder - dem är sådär charmigt gula
Jag gillar mina kinder - brukar nypa själv i dem
Jag gillar min näsa - fylld med snor eller inte
Jag gillar mina ögon - dem sitter liksom bra där dem sitter! Och när man stirrar in dem kan man se att jag är lite sjuk i huvdet. Gillas!
Jag gillar min panna - den är fylld med mina vänner, mina finnar.
Jag gillar mitt huvud - för där inne någonstans väntar en hjärna för att få visa sig!
Jag gillar mitt hår - trots att det inte vill som jag vill.

Så ja, hur skulle jag inte kunna älska den?
Är man ensam så får man tager vad man haver.
Tur att man har en så fin lite kropp då!

Känner att jag inte riktigt är på humör för att vara seriös och normal idag. Inte alls faktiskt!

tisdag 11 september 2012

Ett brev till mig själv.

Kära Jasmine!

Du är faktiskt en underbar person, du är lika mycket värd som alla andra.
Ibland undrar jag varför du glömmer bort det hela tiden.

Du är bättre än vad du ser. Du är starkare än vad du tror. Du är modigare än du vågar hoppas.
För du gör så mycket bra. För dig själv och för andra.
För du kämpar varje dag. Du tog upp kampen du trodde var omöjlig att vinna. Du ger aldrig upp.
För du vågade. Du vågade gå emot ätstörning och du vågade ta emot ångest och hårda ord. Du vågade ge ditt allt i det du trodde på.

Det finns många människor där ute som faktiskt tycker om dig, som vill umgås med dig. Människor som du får att skratta, le och som du lyssnar på när dem behöver det.
Du är omtyckt, våga se det.

Du kanske inte är den smartaste i världen, kanske är du rätt jobbig, lite för energisk, nördig, kanske är du konstig  och irriterande då och då.
Men vad spelar det för roll? Du är du! Människor som spelar roll kommer att älska dig ändå!

Och det här med utseende. Du kanske inte är den vackraste någonsin.
Du kanske inte är det som  får alla att kolla på dig. Kanske är du inte den som har "det där" i ditt utseende.
Men du vacker på ditt eget sätt.
Alla de där bristerna du ser när du kollar i spegeln, ser bara du.
Du är vacker, på ditt sätt.


Jasmine.
Jag vill att du ska veta att jag förlåter dig.
Förlåter dig för att du blint lyssnade på en ätstörning i alldeles för lång tid.
Förlåter dig för att du förstörde din kropp och bröt sönder dig själv bit för bit.

Jag förlåter dig för att du tillät dig själv luras av sviniga killar. Jag förlåter dig för att du beskyllde dig själv för att dem vara sviniga mot dig.

Jag förlåter dig för allt du missade, för det kan du ta igen nu!

Jag förlåter dig för att du tänkte ta ditt liv. Jag förlåter dig för att du inte såg någon annan utväg just då.

Du är förlåten av den viktigaste människan i ditt liv.
DU är förlåten av dig själv.





söndag 9 september 2012

Inte en bra dag.

Ångest.
Från tårna upp till knoppen.
Det känns i hela kroppen.

Idag är jag inte den positiva och glada Jasmine. Idag är jag negativ och tråkig.

Ibland har man dåliga dagar. Dem kommer och går.
Man kan inte alltid vara glad. Livet funkar inte så.

Ett prat om att nummret läkaren satt som hälsosam vikt och hälsosamt bmi tydligen var alldeles för litet, inte i mina tankar kanske.
Men ett par tjejer (underbara tjejer som jag verkligen inte är arg på för det) tyckte det var alldeles för lite. Och tydligen räknas det fortfarande som en anorektisk vikt/ett anorektiskt bmi.
Jag vet inte. Jag vet verkligen inte..
Det kändes som hela jag föll samman lite grann. Jag kände mig misslyckad..
Dumt? Ja rätt så...

Sen sitter jag och är lite rädd. Rädd för vad?
För att bli sårad. För att ännu en gång bli sårad av ett svin.

Ångest ångest ångest.

Ångest och Anorexi, snälla dra åt HELVETE!


Imorgon är en ny dag - en bättre dag!
Tror nu inte att jag ger upp - det skulle jag ALDRIG göra.
Livet är fortfarande det jag kämpar för. Jag ska bli frisk oavsett allt det här.
För jag vill och jag vet att jag kan!


Har ni några önskemål?

God slndag på er!

Nu är det ju så att jag har tänkt att jag ska göra ett videoinlägg i veckan.
Så då tänkte jag höra med er:
Finns det något specielt (ämne? fråga? osv..) som ni gärna vill att jag pratar om?

Om ni vet något så kan ni väl slänga in en kommentar?
Jag kan prata om det mesta, så släng in önskemål :)


Min helg har varit rätt underbar! Gått på marknad och träffat vänner - mysigt!

Kram till er!

torsdag 6 september 2012

GLÄDJE!

Gissa vem som är en glad tjej och bara har ett kg kvar till normalvikten (som läkren satte på mig)?!

Tänk tänk tänk tänk......

*Trummvirvel*


JO MEN PRECIS JAG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Jag är så glad och jag är så stolt över att jag kämpat så hårt. Jag är stolt över mig själv.

Så ja, det är ett kg kvar men ändå, det fixar jag ju! Jag har ju fixat alla andra dessa kg? Då kan jag väl klara ett till? :)
Och nej att nå normalvikt betyder inte att man är frisk sen, men det är ett bra tecken? Och ett stort steg på vägen!

Och det andra framsteget lär ju bli - att jag är stolt över mig! På riktigt
Jag tycker fan att jag är duktig, tycker att jag har kämpat! Jag har ju kämpat och kämpat. Och sedan kämpat lite till!

Jag är bra!

Med dessa ord tackar jag för mig för idag ;)

tisdag 4 september 2012

How about a tall glass of I don't gove a fuck?

Hade en oerhört jobbig morgon och dag!

Dels för att jag klantade till min morgon som bara den...
Stressade runt. Glömde saker hit och dit. Gjorde fel. Osv...

Men på detta kom ångesten sakta men säkert fram krypande.
Ätstörningen tog till vara på mitt till klantande och berättade gladligen hur dålig jag var.
Berättade hur lite jag betydde för välrden och att ingen någonsin skulle tycka om mig.
Berättade hur duktig jag en gång varit.. Och hotade med... Ja saker jag inte tänker skriva.

Och tyvärr glömde (och den glömde jag verkligen tyvärr!) min näringsdryck, vilket jag bliv intalad var bra.
Och efter en del tårar på toan.. Kändes det tungt.

MEN SÅ *BAM*
Påminde jag mig själv:
Om vem JAG är!
Om vad JAG vill!
Om vad JAG kämpar för.
Om att livet är underbart och faktiskt väntar där ute för mig!

Så när ätstörningen kom ut nästa gång och försökte förstöra för mig vart jag ready for fight!

DU ÄR SÅ JÄVLA DÅLIG OCH ÄCKLIG! SÅ JÄVLA BILLIG OCH INGEN KOMMER NÅGONSIN ÄLSKA DIG FÖR DEN DU ÄR!
Jasmine? LYSSNAR DU PÅ MIG?!

 
 
Ha det gott!


P.S. Jag gillar mina armar och min midja och alla andra underbara delar av min kropp - weeelll thaank you!
Och nej jag faller inte tillbaka och ja jag vill bli frisk - don't you worry!
 
 
 
 
 
 

måndag 3 september 2012

En mörk och djup text, en mening(?) och en liten film på hur det faktiskt ungefär känns..

Ibland måste man bryta ihop och falla på botten för att börja kämpa sig upp igen.

För mig var det verkligen så.
Hur dumt det här än låter, så hade jag nog inte varit den person jag är idag och inte heller så lycklig om jag inte nått min botten.

Alltså, visst hade jag aldrig blivit sjuk i en ätstörning så hade jag ju aldrig behövt nå botten på det viset.
Nej absolut inte, men nu gjorde jag ju det.. Och jag försöker se det som att allt har en mening - alltså allt som händer har en mening och formar oss människor.

Och just det här har väl format mig till den jag är idag.
Och jag har tänkt att meningen (som jag ser den), är och får bli att kankse skänka lite hopp och pepp till någon annan, som sitter där jag en gång satt.
Så om jag kan skänka hopp och pepp till en enda person, då är jag nöjd. Om jag kan skänka hopp till flera då är väl det ännu bättre. :)


Men i alla fall hur jag kom att tänka på det var för att idag för exakt 5 månader sedan tänkte jag ta livet av mig.
Har typ 5 sidor i min dagbok fylld med massa kladd om det där och jag kommer ihåg det till en viss. Men på samma gång är lite av det där minnet dimmigt också.
I alla fall så vart jag djupt deprimerad då och kunde verkligen inte se meningen och glädjen med att leva längre..

MEN NU! Sitter jag här, en lycklig liten tjej som älskar livet och njuter av så himla mycket här på jorden! Livet är vackert!
Fri från sådana tankar. Inte riktigt frisk från ätstörningen ännu, men på en god väg!
Jag då och jag nu!



Och till sist en film ALLA BORDE SE - för att faktiskt förstå hur en ätstörning känns!!

 
 
God natt på er!




Ett kort inlägg med små svar på kommentarer.

Maja
Har du instagram? Och i så fall vad heter du där, jag skulle vilja följa dig!! :D

Svar
Ja, efter en massa tjat så skaffade jag till slut instagram. Jag heter: barfootedme
Följ på om du känner för det ;)

Anonym
Jag vill se ut som dig! Hur gör du för att se ut som du gör? Du är vacker!

Svar
Varför se ut som mig, när du kan se ut som dig?
Du är vacker på sätt som jag aldrig kan vara vacker på - Kom ihåg det!

K
Bara jag som vill veta lite mer om Jasmine? Lite mer smaskiga detaljer om henne? ;)

Svar
Nej det vill ni inte! Jag är inte så intressant! ;)


Anonym
Riktigt bra snackat. :) Menar det här absolut inte som kritik men kanske ett litet tips. Musiken i videorna är lite för högt. Det är svårt att höra vad du säger då och om man höjer volymen så blir musiken bara högre och man hör dig nästan ännu sämre. Mindre musik, mer Jasmine.

Svar
Tack för dem fina orden.
Ska tänka på det. Det är mer för att jag inte riktigt tycker om att höra min röst, så då har jag satt upp musiken. Men ska tänka på detta nästa gång :)