onsdag 30 maj 2012

Mitt liv. Min historia.. Med en ätstörning ( i bilder)... I WILL RECOVER!

2008.

Februari.
(Jag har valt att täcka mina vänners ansikte för att jag inte vill hänga ut dem på min blogg).
Mars.
Har precis blivit tonåring. 13 år.
Maj.
På besök på högstadiet.
Juni.
Juli.
På semester i Tunisien.
December.
Sista dagen i skolan innan jullovet.

2009.
Januari.
På hemkunskapen.
Mars.
Fyllde 14. (Jag var fortfarande frisk. En vanlig 14-årig tjej).
April.
Maj.
Semester på legoland.
Juni.
Slutade 7:an.
Augusti.
Har precis börjat 8:an.
September.
December.
Dagen innan julafton.

2010.
Januari.
Februari.
Mars.
Fyllde 15 år.
Här efter börjar tiden efter att jag träffade på ätstörningen.
April.
Hade precis träffat på mina ärtstörda tankar.
Juni.
Slutade 8:an.
Juli.
Slutade med godis, läsk osv...
Augusti.
 På semester i Makedonien.
Började träna, rätt sjukligt.
Ska precis börja 9:an.
September.
Började hata mig själv på allvar.
Oktober.
November.
Jag kunde inte se att jag gått ner i vikt...
Jag tyckte fortfarande att jag åt för mycket.
Ätstörning tog plötsligt upp en väldigt stor del av mitt liv.
December.
Julafton. Hatade julen för att jag visste att jag skulle bli tvungen att äta.. Mer än vanligt.
2011.
Januari.
Februari.
Började känna mig väldigt olycklig. Trots att jag inte åt.
Mars.
Minskade ännu mer på maten. Ökade träningen.
Mamma märkte att jag gått ner i vikt.
April.
Fick kontakt med skolsyster, kurator och dietist. Men tyckte inte att jag var sjuk.
Maj.
Juni.
9:ans bal.
Slutade 9:an.
Juli.
Augusti.
Började gymnaiet och flyttade till en studentkorridor.
September.
Ätstörning kontrollerade hela mitt liv.
Jag tänkte på mat, hur ja skulle undvika den, hur jag skulle träna bort den osv.

December.
Julafton. Var hela tiden livrädd för att äta för mycket.
Nyårsafton. Tränade som bara den inför den här kvällen.

2012.
Januari.
Trodde inte jag var någonting utan min ätstörning.
Min plan var att sluta äta och sakta men säkert tyna bort. Ville inte finnas mera.
Mars.
Bestämde mig för att flytta hem till mina föräldrar igen.
Åt inte mycket. Knappt något. Vissa dagar åt jag inget.
Blev trött av att stå i duschen. Min ork var lika med 0.

Ser död ut! Sökte hjälp på ABC.
April.
Började på dagvården. Började äta regelbundet igen.
Maj.

KÄMPAR FÖR ATT BLI FRISK!

Vandrar den långa och svåra vägen tillbaka till livet.
Tillbaka till mig själv.


SLUTA ALDRIG ATT ÄTA!
Det kommer vara det största misstaget i ditt liv!

SLUTA ALDRIG KÄMPA!
Man kan bli frisk och fri! Bara man vågar hoppas och vill!

Alla är värda så mycket mer än en ätstörning. Att lyssna på ätstörningens lögner och kritiseringar.
DU ÄR VÄRD MER!
Du är underbar!

Om ni orkade kolla hela det här långa inlägget är ni bara för underbara!

KRAM! <3