fredag 31 augusti 2012

Vad vill ni att jag ska prata om?

Med tanke på att ni ville att jag skulle göra fler videoinlägg. Finns det då något särskilt ni vill att jag ska prata om?
Finns det något ni undrar över?
Något med kämpa för friskheten som ni behöver höra om?
Eller något som hat med ätstörningen att göra som ni behöver prata om?

För då försöker jag göra en videoblogg nu i helgen redan, men bara om ni kommer med förslag ;)


Ha en underbar fredag!

torsdag 30 augusti 2012

Leave your eating disorder and start recovery - and then join me in the happy dance in the beautiful life.

Vet ni hur underbart livet är? Hur mycket glädje man kan hitta i vardagslivet egentligen?
Man måste bara öppna ögonen och tillåta det vackra flöda in.
Och ätstörningen, denna äckliga lilla parasit kastar vi ner i ett dike och allvarligt köttar ner - vi vill ju inte riskera att den hoppar på oss eller någon annan igen!


Orsaker till att livet är UNDERBART och njutbart:
  • Kramar i alla dess former
  • Att värmas av solen.
  • Att känna vinden igenom håret och smeka dina kinder
  • Musik
  • Stora och vackra universum
  • Att vinna en tävling eller vinna ett argument!
  • När man vaknar utvilad efter en bra natts sömn
  • Väldoftande blommor.
  • Bada sommaren första dopp
  • Vara med människor du älskar och som älskar dig tillbaka
  • Regnbågar
  • Ni vet den där lukten efter sommar regn
  • Höstlöv
  • Besöka en ny plats
  • När något blir bättre än vad du tänkt dig
  • Efter en lång dag när du kan kasta dig i sängen
  • Hoppa i vattenpölar
  • Sjunga högt på tåget utan att bry sig vem som tittar
  • När man ler mot någon främling ute och den ler tillbaka
  • Morgonkaffe
  • En fin och oväntad komplimang.
  • Människor som gör bra saker för världen
  • Människor som vågar säga smarta och viktiga saker
  • Människor som inspirerar och är en förebild
  • Brev!
  • Djur
  • Att utvecklas
  • Tystnad
  • En bra bok
  • Att skratta så att man får ont i magen
  • Nya lakan i sängen
  • Kunna hjälpa och inspirerar andra
  • Att uppnå ett mål/en dröm
  • När man inte har något måste eller krav på dig alls.
  • Frihetskänsla
  • Går barfota och känna gräset mellan tårna.
  • Att älska och att bli älskad
  • Överkomma hinder
  • Andas
  • Skratta tillsammans
  • När någon visar sig vara lika konstig som du!
  • Intärna skämt
  • Sjunga i duschen och känna sig som världens bästa sångare/sångerska!
  • Mysigt åskväder
  • Skratta trots att man verkligen inte får skratta
  • Dialekter och olika accenter
  • När du hör din favoritlåt och du bara inte kan sitta stil
  • Iskallt vatten på en varm sommardag
  • Snöbollskrig
  • Hålla i en varm kopp med te/kaffe/varm o'boy
  • Få ett par visdoms ord av någon vis människa!


LISTAN KAN GÖRAS SÅ LÅNG!

Svårt att tänka sig att jag faktiskt för ett par månader sedan inte såg det här alls.
I början av året hade jag tankar om att ta mitt liv.. Jag är så glad att jag inte lyckades göra det!


Och så har jag tänkt jag har missat att njuta av allt det där vackra nu i två och ett halvt år - SÅ JAG HAR RÄTT ATT NJUTA NU TILL 200%.


onsdag 29 augusti 2012

Alla kan ha en dålig dag, det gör dig inte svag. Bara mänsklig.

Dålig bloggning idag på grund av att jag vart på lite sisådär humör.
Alla har dåliga dagar, PUNK SLUT!


I will feed myself and fight this illness.
Not feed this illnes and fight myself.
 
A relapse is just like a leaky roof. When you have one you have to do something about it immediatly.
Sitting around feeling bad about it won't do you a bit of good.
 
There is a big blue sky waiting just behind the clouds!
 
I don't make misstakes just happy little accidents.
 
 
Ibland behöver man kolla igenom sin bok där man samlat ihop peppande citat igenom sina dagar och läsa ett par för att komma på bättre humör.
Tänkte dela med mig av några!
 
 

Jag orkar inte!

Först och främst ni som är anonyma och slänger in onödiga och ganska ointelligenta kommentarer. Allvarligt talat, jag tycker synd om er.
1. Ni har inget liv, eftersom tydligen inte tycker om mig men ändå er tiden att läsa/kolla och berätta hur dålig jag är?
2. Ni vågar stå för det ni säger - FÖR NI ÄR ANONYMA. Stå för fan vad du säger, skriv hellre då "Bosse" (om ni nu heter det) och liksom visa att det är DU som skriver och tycker.
Eller vågar du inte stå för åsikt men *BUHUUUHU*...
3. Kolla gärna lite mer än ett inlägg innna  du dömer mig.

T.ex. den kommentaren

ANONYM
Claraslife.devote.se Du har ju snott hela hennes koncept!! Trisst

Svar
Hej kära anonyma!
Innan du skrev till mig visste jag inte att bloggen "claraslife.devote.se" fanns. Jag visste heller inte att hon gjorde videobloggar. Men visst jag har härmat någon som jag inte visste existerade, för en anonym person på internet säger OCH DÅ MÅSTE DET JU VARA SANT?

Förklara gärna hur jag har tagit hennes koncept?
För jag kollade hennes blogg och ett videonlägg igår när du hade kommenterat.
1. är det för att jag bloggar? (för då har måånga tagit en hennes koncept).
2. är det för att jag har gjort viedoinlägg? (för då är det ju bara jag som härmat hennes koncept)
3. För att jag prata/bloggar om det som faktiskt för mig?! (jaa det får man bara föra om man är hon!)

Så vitt jag såg så skrev hon inte - videobloggade inte om något jag gjort? Jag bloggar om min kamp emot en ätstörning, och jag försöker peppa andra till att våga kämpa och bli friska. FÖR DET ÄR NÅGOT SOM ÄR VIKT FÖR MIG!
Och så vitt jag såg var det inte vad claraslife.devote.se gjorde?
Och jag har inget emot den bloggen, jag kollade och den verkade väl trevlig och hon verkade vara en go tjej.

Men varför skulle jag härma henne när jag kan vara mig själv? När jag har annat som jag tycker är viktigt att prata och skriva om?

Kul att du slängde inte kommentar och ha en fortsatt trevlig!

tisdag 28 augusti 2012

Att vilja är att kunna.

"Jag har haft Bulimi sedan 4 år tillbaka. Mina föräldrar har tvingat mig till vård och jag har fått hjälp i 2 och ett halvt år nu, typ. Men jag kan verkligen inte. Jag klarar det inte. Jag kan inte bli frisk! Jag får bra vård och mina föräldrar kollar mig och hjälper mig med maten hela tiden. Men jag klarar det inte. Hur gör du? Hur kan du klara det så himla bra?"
 
 
Jag tror jag kan svara till en viss del på din fråga, faktiskt...
Det första jag la märke till i din fråga, var att du aldrig en enda gång skrev att du ville blir frisk eller få hjälp. Du skrev att dina föräldrar tvingat dig till det.
 
Du kan INTE bli frisk om du själv inte vill. Det är helt omöjligt.
 
Du kan få den bästa vården någonsin - som har hjälpt hela världen att bli friska.
Du kan ha hela jorden befolkning där och stötta dig.
Men du kommer inte kunna bli frisk och du själv inte vill det.
 
Du ska inte bara säga "Jag vill bli frisk".
DU SKA MED HELA DITT HJÄRTA SÄGA - JAG VILL OCH SKA BLI FRISK!
 
Så är det med allt i livet.
Det du själv inte vill kommer du antagligen inte lägga ner ditt hjärta i.
Du kämpar ju inte för något som du inte vill ha.
Visst du kanske kan försöka lite halvhjärtat, och kankse till 50%. Men det går ju inte i längden?
 
När du ska bli fri(sk) från din ätstörning måste du lägga ner 200%, du måste kämpa varje dag och du får inte ge upp bara för att det är jobbigt och ångestfyllt. Du måste vilja med hela ditt hjärta.
 
Såklart hoppas jag att du kommer i insikt och kommer på att det är det här du vill och vågar kämpa vidare och faktiskt kommer bli frisk!
Men ta en tankeställare.
 

måndag 27 augusti 2012

Ett ansträngande samtal

Vart på abc (alltså där jag går på behandling) och haft ett samtal.

Och det var väldigt jobbigt.

För det första kan jag faktiskt ha kommit på (ÄNTLGEN), varför jag fick en ätstörningen. Var det var som hände egentligen.

Men jag har även pratat om något jag aldrig vågat prata om på det sättet innan.

Det känns bra att äntligen ha fått det ur sig.
Det känns bra att ha berättat för någon.

Det vart oerhört jobbigt och jag blev tårögd och det tog typ all min energi.

Men jag är glad att jag pratat om det.
Det är inte färdigt på långa vägar! Jag måste få ut allt ur mitt system. Få bort det ur tankarna och jobba med känslorna kring detta.
Men det är en början!

söndag 26 augusti 2012

Svar på ett par kommentarer!

Först vill jag bara säga (efter en fråga för miljader år sedan) - Jag läser alla kommentarer jag får och om det är en fråga så svarar jag så gott jag kan!

Först, tack för era kommentarer, ni är UNDERBARA!

Så nu tar jag mig tid till att svara på ett par av era frågor som ni slängt in

Anonym
Snälla snälla snälla snälla snälla snälla, gör fler videoinlägg. Kan du inte typ bestämma att typ en gång i veckan så kan du videoblogga? Dina videobloggar är så AWESOME!

Svar
Oj många snälla snälla.... Jag vet inte ritkigt. Det beror ärligt talat på om det är efterfrågat. Om det är något ni andra som läser bloggen också tycker är bra(?)... Jag tycker egentligen att jag sluddrar för mycket när jag pratar men om det är efterfrågat av er, så kanske ja.
Så mer videoinlägg? Släng en kommentar i så fall, tack!
Men tack så mycket!

Lisa
Alltså allvarligt du är så underbar! Tror fan jag är kär i dig, nästan! Så min fråga är är du lesbisk och i så fall bjuder jag hem dig! ;) Kram <3

Svar
Tack.
Mitt svar är NEJ! Fast alltså, jooo! Vi får se om jag kan bli lite lesbisk för dig! Och inte för att ge dig något försprång meeen..... Var dig själv Extremely loud! Och var fearless when you do it! Var helt jävla konstig, då faller jag för dig direkt.
So good luck, jag väntar på dig right here då! ;)¨
Men som svar - Nej jag är tyvärr inte lesbisk.
Kram!


Caroline
Jag är rädd för att jag aldrig kommer bli lycklig, alla säger att det kommer bli bättre om jag börjar äta och går upp i vikt. Jag äter massor nu, men jag mår ju bara sämre. Mina ana tankar kommer aldrig försvinna :(

Svar
Du kommer att bli lycklig, jag lovar. Men det tar tid.
Man måste få hjälp med allt inte bara ätandet. Men om du äter ordentligt så är det ett stort steg på vägen mot att bli lycklig.
Men du måste även få prata med någon och ta itu med andra saker kring ätstörningen. För den handlar ju inte bara om maten och viken eller hur?
Lycka kommer du att hitta inom dig själv. Det tar tid men håll ut! <3

Bea
Underbart skrivet Jasmine! Men kan inte du skriva din historia genom ätstörningen och tills nu? Många kramar till dig, jag ser upp till dig! <3

Svar
Tack så mycket Bea! Jag vet inte riktigt. Min blogg handlar mer om att jag kämpar mot det friska livet, så det känns lite negativt att skriva om min ätstörnings historia. Och jag har gjort det en gång innan, för länge sedan... Så nja..
Kram till dig med!

Anonym
Åh vilken underbar video! Sjunger du mycket? Av det jag kunde höra lät det väldigt fint. Kram<3

Svar
Jag sjunger HELA TIDEN! Men jag sjunger för mig själv hemma, typ för det mesta.
Jag har fyra sortes sång sätt:
1. Jag sjunger seriöst (händer när jag är ensam hemma och då endast).
2. Jag går all in - sjunger i en hårborste, spelar luftgitarr/lufttrummor och dansar min ooh, så vackra dans. (händer för ofta)
3. Jag sjunger ut precis allt jag gör. Pluggar jag sjunger jag det. Lagar jag mat sjunger jag receptet osv.. Händer minst en gång om dagen.
4. Jag sjunger och tror att det låter bra - i duschen, på toan, på tåget/bussen när jag lyssnar i mina hörlurar!


Bara för att man gör misstag är man INTE misslyckad

"Var inte för hård mot dig själv".

Jag önskar att någon sagt just dem orden till mig, för ett par månader sedan.
Men det var ingen som gjorde det.
Så då tänkte jag, tänk på alla dem som är i samma situation nu som jag var då?
Tänk om inte dem heller får höra just dem orden.
NÅGON MÅSTE SÄGA DET!

Var inte för hård mot dig själv!
Misstag kommer göras.
Någon gång kommer du falla.
Du kommer ha dåliga dagar. Dagar när ätstörningen skriker och du inte orkar stå emot.

Men var inte för hård mot dig själv.
Du kommer vara kluven.
Du kommer antagligen vilja ge upp.

Det gjorde i alla fall jag. 100 gånger om dagen ville och tänke jag ge upp.
MEN!
101 gånger om dagen bestämde jag mig för att fortsätta, resa mig, ta nya steg och kämpa vidare.

Var inte för hård mot dig själv.
För även den bästa sångaren/sångerskan har tagit en falsk ton.
För även den bästa fotbollsspelaren har missat ett skott.
För även den smartaste människan har frågor hon/han inte kan besvara.

Var inte för hård mot dig själv!
Varken kampen emot en ätstörning eller själva livet är en rak väg i nerförsbacke.

Var inte för hård mot dig själv!
Du kommer göra misstag, men istället för att lägga dig ner och dö då. Så kan du ta vara på det och lära av dina misstag. Dem kommer göra dig visare.

För inte skulle jorden klara sig utan regn?
För hur skulle världen sett ut utan mörker?

Var inte för hård mot dig själv!
Vem lär sig dansa efter en danslektion?
Vem lär sig skriva efter en dag i skolan?
Vilket träd växer upp dagen efter du planterat det?

Var inte för hård mit dig själv!
För ett misslyckande, eller två misslyckande, eller tio eller ens miljoner misstag - gör dig misslyckad.
Inte alls!
Dem gör dig mänsklig och inget annat.

Så snälla var inte för hård mot dig själv!

fredag 24 augusti 2012

Waaah! I feel good! Tänka sig att jag gick och blev lycklig!

Ikväll ska jag ha över ett par sötnosar tilll vänner!

Jag är glad att jag börjat få eller snarare att jag börjat ta tillbaka ett socialt liv!
Jag älskar människor och jag älskar att umgås med dessa underbara varelser!

Och vet ni vad?
Ikväll ska vi beställa hem pizza! Och för första gången på väldigt länge har jag bestämt mig för att ta pizzan som jag verkligen älskade när jag var frisk.
Pommespizza!!! MUMS!
Dessutom ska vi köpa hem oss lite gottigt godis och lite läsk på det också!
För det är gott och det är okej att äta dessa goda maträtter/gobitar!
Bara man varierar lite ifrån det också :)

Och vet ni vad?
Det bästa jag gjort är att gå emot ätstörningen.
Så ja, i början var det ett helvete att gå emot det där tankarna. Men det är det bästa jag gjort någonsin.

För jag har aldrig mått så bra som jag gör just nu!
Jag mår underbart och jag känner mig underbar.
Jag är lycklig!







 

onsdag 22 augusti 2012

Första skoldagen.

Första skoldagen avklarad!

Det gick bra, det gjorde det verkligen.
Men på vägen dit imorse höll jag ju på att kissa på mig, så nervös var jag!

Hände dock inte överdrivet mycket.
* Det vart upprop.
* Träffade gamla vänner från skolan (UNDERBART!)
* Åt i den oh så "trevliga" skolmatsalen. (Okej, maten där suger verkligen. Men jag tog ändå en bra mängd tycker jag).
* Hade möte med min mentor.
* Planerade upp hur jag skulle plugga i skolan/hemma och hur mycket och sådär.

JAG ÄR TAGGAD INFÖR ATT BÖRJA SKOLAN NU!!

Det enda negativa är allvarligt att jag måste åka klockan 7 på morgonen för att komma till skolan klockan 9.
Och om jag slutar vid 3 så kommer jag hem vid halv 6 typ!

Men annars känns det bara bra!

Jag kommer blogga mer senare, just nu är jag lite för trött för det!

måndag 20 augusti 2012

Och så led sommaren mot sitt slut.

Oh, vilken sroglig rubrik jag fick till!

Jag är lite nervös inför veckan. Av olika anledningar:
1. Imorgon ska jag på samtal och även på vägning efter det lilla uppehållet. Och jag vill verkligen att det ska visa resultat från mitt slit. Så håll ett par tummar för mig och att min vikt ökat!! :)

2. Jag börjar skolan på onsdag. Har inte gått i skolan på EVIGHETER!
Så jag är rätt nervös inför det. Även om jag tycker att det är lite kul också (att träffa gamla vänner och ännu en gång vara en "normal" elev)!
Men på samma gång är jag väldigt nervös. Börja plugga - inte för mycket, utan lagom.. Och sånt där.. Så spara era tummar för mig på onsdag! ;)


För att sommaren snart är slut så tänker jag summera den lite! :)

Juni.
  • Jag gick på dagvård hela Juni...
  • Jag var på sweden rock 2 dagar :)
  • Firade midsommar på Öland med Bexx och Emmy!
  • Jag och mina kära vänner (även här Bexx och Emmy) åkte till Göteborg!
Åkte till Sweden Rock.
Göteborg.
  • Under Juni mådde jag fortfarande rätt dåligt. Och jag hade väldigt mycket ångest. Fuskade fortfarande ibland och var livrädd för mycket mat.

JULI
  • Gick på dagvård fram tills 11 Juli.
  • Paddlade kanot.
  • Jag skapade gruppen "I choose to live recovery support group", för att stötta andra som mår som jag mådde.
  • Åkte till Strömstad.
  • Gick på krokstrandsfestivalen.
  • Träffade framför allt mina vänner, mer än vad jag gjort tidigare under året och sommaren.

Kände mig lyckligare.
En grillkväll.
Strömstad.
  • Mitt mående blev bätttre. Jag var lyckligare och jag kände mig starkare.


AUGUSTI
  •  Fortsatte att räffa mycket vänner och umgås mycket mer än förrut.
  • Vart på Kalmar stadsfest.
  • Gick och fikade med vänner utan någonting!!
  • Bestämde mig för att börja skolan och faktiskt gå dit (alltså inte bara läsa på dstans).
  • Vågade ta upp gamla kontaker med vänner!
  • Hittade tillbaka till mig själv mer och mer. Började våga vara mig själv och visa att jag fanns igen. Började bli samma glada, energiska och flumma Jasmine som jag faktiskt är!


För mig har det här varit en bra sommar!!
Även om den började dåligt, då jag mådde skit.

Så tog den igen sig senare. För plötsligt mådde jag ju bra och var rätt lycklig igen.
Att jag började hitta tillbaka till mig själv, tycker jag är det bästa med hela sommaren!!
Sommaren har gett mig hopp! Och jag har förståt att jag kan!



De senaste sommrarna har jag varit sjuk i ätstörningen, och då inte velat göra något åt det. Därför har dem väl inte direkt blivit så bra..
Men nu när jag börjat kämpa har livet börjat bli sådär underbart igen!

Kram! :)

söndag 19 augusti 2012

Svar på fråga!

Anonym.
Hej! Har precis börjat läsa din blogg och måste bara säga att du verkar vara en fantastisk person. Du är så stark som verkar klara detta så bra. Jag har själv anorexi men har bestämt mig för att bli frisk. Ett stort hinder för mig på vägen är att jag har väldigt svårt att känna att jag är värd det då jag tycker att jag ser förfärlig ut. Jag vill väga upp min "fulhet" med att vara smal. Jag ser alltid något vackert med andra människor men kan själv inte se en enda sak som är bra med mig. Du är verkligen söt och kommer säkert bli ännu sötare när du går upp. Jag vet att jag inte ser bra ut och det gör att jag har svårt att känna att jag förtjänar det. Har du någonsin tänkt så? Har du något tips till mig?




Hej!
Först vill jag bara säga vad kul att du börjat läsa min blogg och tack för alla fina ord!

Men saken är den att jag tror inte att du ser själv att du är vacker och ser bra ut. För det är jag helt övertygad om.
Varför? Jo, för, för det första är vi alla människor vackra, men man måste se det från rätt persons ögon.

Om jag har tänkt så? Oh, ja!
Så väldigt många gånger. Jag har aldrig sätt mig själv som söt, snygg och har aldrig tyckt att jag sett bra ut. Men när jag fick en ätstörning, blev det värre.
För varje kg jag förlorade, desto sämre tyckte jag om mig själv. Och desto fulare tyckte jag att jag såg ut!
När jag började kämpa för att bli frisk, var jag livrädd. Av många olika anledningar. Men en av anledningarna var att jag tänkte "Hur kommer jag se ut nu?! Usch, jag kommer se hemsk ut" osv..
Men ska jag vara ärlig, nu när jag gått upp alla dessa kg i vikt, har jag börjat älska mig själv mer och mer! Mest som person såklart. Och så har min personlighet "vuxit"!
Och jag tycker att jag strålar ut mer energi och glädje. Så jag tycker att jag ser bättre ut nu, än vad jag gjorde när jag var sjuk.


Jag brukar försöka tänka på ett citat som jag hörde en gång "Looks fade in time. But personality are forever".
I början får man försöka hålla ut, för början av behandlingen är jobbig. Men sedan blir det bara bättre! På många olika plan!

Och du ser nog bättre ut än vad du tror och ser. Om jobbar på din självkänsla och så, så kommer det blir lite lättare att se det själv också (förslag på bok "självkänlsa nu!")


Hoppas mitt svar har varit något hjälpsamt i alla fall.
Och känner du att du behöver fråga något mer så bara släng in en fråga (det gäller er alla).

Kram!

lördag 18 augusti 2012

Sluta döma varandra efter varandras kroppar.

Jag HATAR folk som dömer andra bara för hur den andra människan i fråga ser ut.

För ja, jag har fått höra det här ett antal gånger nu:
"Men du är fortfarande alldeles för smal"
"Oh, du är fortfarande så spinkig"
"Smal som en räka"
"Hur kan du säga att du har blivit större och gått upp i vikt, du är ju ändå smal"
(komiskt nog så har många av dem som fällt dessa kommentarer varit rätt jävla smala själva)

OKEJ MEN TACK SÅ JÄVLA MYCKET DÅ!

Okej, ja jag är fortfarande underviktigt - MEN jag har faktiskt bara några få kg kvar till normalvikt!

Jag har en ganska smal kroppsform och hög ämnesomsättning, vilket jag faktiskt inte kan hjälpa.

Men vet ni vad?
Jag har faktiskt kämpat för att få upp min vikt. Jag har kämpar som bara den.
Varje dag har jag kämpat med att äta en bra mängd för att få komma upp i vikt.
Och jag har gått upp i vikt, ja jag har gått upp rätt mycket i vikt sedan min lägsta vikt ska ni veta.
Så ja, jag har blivit större och jag har gått upp i vikt. OCH JAG ÄR STOLT.
So don't you bring me down - TODAY!
Det har och är en kamp varje dag. Men jag ska upp till vikten som är bra för min kropp!!

Och jag är lika mycket värd oavsett min kroppsform!
Jag borde tas på liak mycket allvar ändå!
Och jag menar varje jävla ord jag säger, OKEJ?!

Så innan ni dömer folk TÄNK! Vet du den personens historia? Känner du den personen tillräckligt väl för att veta exakt varför den är som den är? Vet du hur personens kamp har varit?
Nej det gör du inte, för det vet bara den personen själv.

Och det spelar ingen roll om det är en tjej eller kille.
Hur gammal personen är.
OCH DET SPELAR INGEN ROLL VILKEN KROPPSFORM PERSONEN HAR!

Om du dömer en person - så är det inte den personen du definierar. Det är dig sjäv!

Och jag tänker inte nämna några namn - men jag vet vilka ni är..
Dock jag inte komma ihåg om det var "Mr Asshole" eller "Mrs Asshole"....

fredag 17 augusti 2012

VÄRLDENS FINASTE TRÖJA!

Hejsan hoppsan alla fina människor!

Först vill jag bara säga att ni som läser min blogg är så himla underbara och ni som tar er tid för att slänga in en kommentar är helt fantastiska :)
(Och ja jag har sett att några enstaka elaka kommentarer kan förekomma. Men allvarligt jag bryr mig inte direkt om dem - jag tycker bara synd om dem som kommenterar elakt, ni är bara osäkra på er själva).


Men nu till vad jag tänkte skriva om:
JAG FICK HEM VÄRLDENS FINASTE TRÖJA!
Som jag beställde för ett tag sedan och den blev skickad igår, så jag trodde inte den skulle komma fram förrens nästa vecka. MEN IDAG KOM DEN HIT! :D

Och den är helt underbar, jag ÄLSKAR den verkligen!


Och vart har jag fått tag på denna fina underbara tröja.
Jo på en helt fantastisk och underbar blogg.

Det är inte så många bloggar jag verkligen följer. Men det finns ett fåtal (ofast av människor jag känner eller någon riktigt specielt bra blogg).
Och det här är en av bloggarna jag verkligen följer.
Hittade den av en slump, i början av min behandling och den har faktiskt hjälpt mig och gjort mig glad under alla svåra dagar.
Bloggen har visat mig att alla kroppar är vackra. Oavsett storlek eller form.

Så om ni inte redan läser den här bloggen - LÄS :)

Bodypalace

torsdag 16 augusti 2012

DU är värd det!

Ibland är livet sämst!
Ibland är livet så hårt att du tror att du inte orkar/klarar mer.
Ibland är livet så sorgset att allt du vill göra är att gråta.
Jag vet!

Men till stor del är livet underbart!
Men till stor del är livet glädjefullt och allt du vill göra är att le.
Men till stor del är livet fint och allt du vill är att leva det fullt ut.

Ibland måste man bara försöka se det så positivt som det går.
Ibland måste man hålla ut.
Ibland måste man pusha sig själv igenom en svår tid.

Varför?
För att livet är värt det.
Du är värd det.

Du är värd det.

Jaha, snart ska man börja skolan igen..

Eftersom jag blev tillfrågad att göra ett videoinlägg igen i kommentar för ett tag sedan så tänkte jag.
Oki doki!


onsdag 15 augusti 2012

Fråga.

Anonym.
Saknar du inget från när du var inne i sjukdomen? Saknar du inte hur du såg ut då?





Som reflex tänkte jag skriva "Ja, det gör jag". Men så stoppade jag mig och kom på att det där bara var en inbillning som ätstörningen ville få mig att tänka, tror jag!

Så jag tog några minuter och tänkte efter.
Och mitt ärliga och riktiga svar är: NEJ! INTE EN ENDA LITEN SEKUND SAKNAR JAG AV DEN TIDEN!!!

Jag mådde så jävla dåligt då. Jag hatade mig själv. Jag tappade min livslust. Och jag gjorde ju ingenting. Jag orkade ju ingenting.
Jag hade ont i kroppen. Jag tappade hår. Jag frös. MIN KROPP MÅDDE INTE HELLER BRA!

Nu mår jag så mycket bättre!
Jag älskar mig själv, jag gör faktiskt det.
Jag älskar livet, jag är helt förälskad i livet och allt det har att erbjuda!
Jag missar inte längre livet, jag lever så mycket mer nu.
Jag orkar allt jag vill orka (typ).
Min kropp mår bättre!

Vad ska jag sakna?


Och saknar jag hur jag såg ut?
Nej! Verkligen inte!
Jag tycker att jag ser mycket bättre ut nu!
Då hatade jag varenda liten kroppsdel och varenda litet drag på mig själv.
JAG SÅG TRÖTT, SLITEN OCH OLYCKLIG UT!
Nu tycker jag min personlighet strålar ut i mitt utseende istället!



Den sjuka Jasmine....


Eller den på väg till att bli friska Jasmine?...



Jag vet vem jag väljer!!





God morgon.

tisdag 14 augusti 2012

Det här är min kropp, inte din!

Det här är min kropp.
Och jag gör vad jag vill med den.
Det här är min kropp.
Och jag tar mina egna beslut.

Jag äter vad jag vill.
Om jag tränar, så gör jag det för att det är kul.

Jag bli kär i precis vem jag vill
Och ja, jag ligger med den personen jag vill.
Och har ett förhållande med vem jag än kan välja.

Jag bestämer själv om jag någonsin vill ha barn.
Och jag väljer själv om jag aldrig vill ha några barn.

Det här är min kropp.
INTE DIN!
Dessa beslut har du inget att göra med!

Det här är min kropp. INTE DIN!

Om jag är hetero, bi, gay, singel, upptagen, gift, svart, vit, gammal eller ung.
Så är det ändå jag som bestämer över den här kroppen!
Alla har rätt till att besätmma över sin egen kropp!!

Det här är min kropp, INTE DIN!
Och om jag väljer att ha sex med en kille, skyddat eller inte är mitt beslut.
Och mitt val är inte en kränking mot ett barn, mot en mamma eller mot en religion.
Eller väljer att säga nej till en kille.
Och om jag blir utnyttjad eller våldtagen så är det INTE mitt fel. ALDRIG MITT FEL!
Det här är min kropp, INTE DIN!

Om jag vill göra en abort, har jag rätt att göra en abort.
För jag väljer själv vad som ska komma in eller ut ur min fitta (och ja, jag sa det, det är INTE ett fult ord).
För det är min kropp, INTE DIN!

De är dags att acceptera att jag kan och kommer bestämma över min kropp.
Och jag behöver inte någon som hjälper eller räddar mig.
Jag behöver INGEN pojkvän eller flickvän.
Jag har rätten att bestämma själv om jag vill var singel eller inte.
Jag har rätten till att vara i ett hälsosamt och inte påtvingat förhållande!

Jag är inte definierad av min vikt, mitt hår, min ögonfärg, mitt smink, mina bröst eller min färg.

Jag finns inte till för att vara din "sex-leksak".
För jag har rätten till att säga nej, när jag vill säga nej.

Jag är vacker, oavsett vad du tycker.
Det här är min kropp, INTE DIN!

Det här är min kropp och jag är trött på att höra andra människor eller en ätstörning berätta vad jag ska göra med den!
Det här är min kropp, och du kan behålla dina elaka, sexistiska och dumma förolämpningar för dig själv!
JAG LYSSNAR INTE!
Det här är min kropp och jag gör vad jag vill med den!

Var inte rädd för att känna din egen kropp, din röst och din styrka.
För om du känner efter så finns kunskapen där.
Det livet och den världen kan komma fram till dig nu, idag.

Det här är min kropp och jag ÄLSKAR den!








måndag 13 augusti 2012

Don't be afraid to show your true colors

Beauty is not about looks, makeup or clothes.
True beauty comes from being yourself, the more you show who you really are the prettier you get.




Jag är lika vacker på en bild tagen mitt i natten med håret ruffsigt och ansiktet osminkat!
Jag är jag, oavsett om jag är sminkad, oavsett vilka kläder jag har och oavsett vilken frisyr jag har.
Jag är jag. Jag är Jasmine.
Och jag är vacker och värd att älskas!
 
Det är ni med, glöm aldrig det!
Kram!
 

lördag 11 augusti 2012

A body.

Jag har en kropp.
Och du har en.
Och snälla människor, berätta inte för varandra vad som är "rätt" att göra med kroppen.

Man kan vara smal.
Älskat fläsk och fett. GRR!
Jag har en kropp, och den är bara MIN!

Den här kroppen kanske har hår.
Eller kanske är den helt fri från hår?
Det är helt enkelt inte ditt problem.
Jag har RÄTT att vara mig!
Ingen har rätt att döma mig.
Ingen har rätt att ge order om hur min kropp ska se ut!
INGEN!

Älska din kropp.
Jag ska älska min!
För alla kroppar är vackra.
Och min är min egen att älska och avguda!

fredag 10 augusti 2012

Vad är en vikt?

Life is a climb. But the view is great!

Igår vart jag ute med några vänner och hade en underbar kväll!!

Förrut, innan jag blev sjuk i min ätstörning, då var jag personen som kunde flumma runt som bara den. Jag brydde mig inte ett dugg om vad andra tänkte och tyckte om mig.
Om någon kollade på mig, tänkte jag - LÅT DEM KOLLA DÅ!
Jag hade kul och det var det som betydde något!

Jag jämförde mig ALDRIG med någon. För jag var jag och dem var dem!

Sen när jag blev sjuk, försvann det på något vis.
Jag ville inte att folk skulle kolla på mig. Jag vill inte att folk skulle se att jag fanns, ungefär.
Och även av anledning av att jag inte hade energin till att flumma runt på samma sätt längre, jag blev för trött av det!
Och jag jämförde mig med alla, och när jag jämförde mig - så var den jag jämförde mig alltid bättre än mig, på något sätt.

Igår kunde jag för första gången på två och ett halvt år, ännu en gång flumma runt på samma sätt.
Jag brydde mig inte om, vem som kollade på mig.
Inte heller vad någon tyckte eller tänkte om mig.
Jämförde jag mig med någon? INTE EN ENDA!

Och jag hade underbart kul!
Och det är det som räknas!

Och ja, om ätstörningen hade någon åsikt om det? Då kunde den ta sin åsikt och köra upp den.......
För jag brydde mig inte om vad NÅGON tyckte - inte då heller min ätstörning!


OM JAG KAN KOMMA SÅHÄR LÅNGT - DÅ KAN ALLA DET!!

onsdag 8 augusti 2012

Fick en liten fråga för ett tag sedan. Dock inte här på bloggen.

"Varför gör du allt det där egentligen? Varför bloggar du om din ätstörning?"
2 sekunders tystnad.
"Och varför lägger du ner så mycket tid på en grupp, för andra med ätstörning?"


Jo du - det här får bli mitt svar!

Det finns alldeles för mycket skit på internet och verkligheten (för den delen), som förvärrar saker. Som får dig att må sämre.

DET FINNS INTE TILLRÄCKLIGT - som kan peppa till att läman sin ätstörning.

Det fanns inte tillräckligt mycket som peppade mig när jag var som sjukast, inte tillräckligt många som övertygade mig om att:
Det jag gjorde var sjukt
Att det jag gjorde inte var rätt och inte svaret till mina problem.
Att jag var värd bättre och att det fanns hjälp att få!
Att livet var värt att leva.
Det fanns i princip en enda person som sa till mig något av detta. EN!

Så jag ville vara den personen.

För personen som funderar på om hon/han ska äta eller inte idag.
För personen som funderar på om livet verkligen är värt att leva.
För personen som funderar på om det verkligen finns något annat sätt.

Det måste finnas någon där ute som berättar det. Någon som säger dem där sakerna. Någon som finns där för dig.
Någon som är en förebild.

Och ja, för första gången någonsin, känner jag mig lite som den personen.
Jag känner mig som en förebild.

Och jag hoppas att jag faktiskt är den personen. Att jag är lite av en förebild.

Kramar till er!

måndag 6 augusti 2012

Svaren på era frågor - Kampen. Att kämpa för att bli frisk och fri! (Del 3)

Kampen! Att kämpa för att bli frisk och fri.

När bestämde du verkligen för att nu jäkla ska jag börja äta och få hjälp och bli frisk?
Svar - Det var nog i april i år. Då fick jag nog och bestämde mig för att kämpa. Då sökte jag hjälp.

Åt du näringsdrycker? vad tyckte du om dom och hur länge tog du dom?
Svar - Jag tar fortfarande två näringsdrycker och ska ta dem fram till normalvikten.
I början hatade jag dem. Nu ser jag dem som en hjälp på vägen.

Hur var det att börja öka i vikt igen efter att väga så lite?
Svar - Det var såklart jobbigt. Jag fick sån ångest i början. Och jag bröt ihop.
Men på samma gång visst jag och vet hur viktigt det är att öka i vikt. Början var helt klart jobbigast!

Tror du att man helt kan bli frisk från sin ätstörning? Har du alltid trott det?
Svar - Ja det är jag övertygad om!
Nej i början fick jag för mig att jag aldrig skulle kunna det.


Hur mycket har du kvar till normalvikt?
Svar - Jag har ungefär 4 kg kvar nu.

Om du skulle träffa en kille nu, som du började gilla och kanske skulle vilja ha ett förhållande med.. Skulle du då berätta att du har en ätstörning? Skulle du berätta om allt du varit med om på grund av den?`Och (jag har läst att du skrivit att du tänkte ta livet av dig själv, tur att du inte gjorde det!), skulle du berätta det för honom?
Svar - Det skulle inte vara det första jag berättade. Men skulle det blir mer, ett förhållande eller så, hade jag helt klart berättat det. Det är en del av mitt liv ändå. Och en kille ska kunna acceptera hela mig, annars är han inget att ha va?
Jag skulle nog inte berätta historian i alla detaljer och exakt vad den gjort.
Om att jag ville ta livet av mig? Hmm, ja samma där, det har varit en del av mitt liv ju..

Vad väger du? (om det är något du vill svara på då såklart).
Svar - Jag kommer inte att skriva min vikt. Men inte för att jag skäms för den. Av en princip sak!
Hur mycket vill du väga?
Svar - Jag vill ha den vikten som är bra för just mig och min kropp.

Kände du någonsin att du ville ge upp? Att du aldrig skulle klara det. Och aldrig kunna bli frisk? Var du tvungen att bestämma dig om oc om igen? Eller är det onormalt?
Svar - Det är inte onormalt, snarare normalt!
Jag satt uppe och grät för att jag inte trodde att jag kunde bli frisk (och det var typ en månad sedan bara)!!
Jag bestämde mig för att ge upp 100 gånger om dagen, MEN jag bestämde mig för att fortsätta kämpa 101 gånger om dagen!

Saknar du ibland inte den sjukliga smalheten? Eller väger det friska livets fördelar upp alltihopa? Känner du inte att du bara vill ge upp allt ibland och återvända?
Svar - Jo, det gör jag. Ibland känns det enklare, en sig som känns lättare att gå, just för att man gått på den så många gåner.
Och jag kan sakna min "sjuka kropp", att se anorektisk ut.
Men jag har lärt mig - DET ÄR INTE VÄRT DET!
Och om man tänker efter så finns det mer fördelar med att bli frisk än att stanna i det sjuka!

Har du många vänner som stöttar dig? Eller vet dina vänner om din äs?
Svar - Ja mina närmaste vänner vet om det. Dem stöttar mig väldigt mycket!

Hur är din familj när det gäller din äs?
Svar - Jag kan tycka att min mamma är den som peppar mest och hjälper mig mest när det gäller min äs. Men min bror kan vara väldigt peppande han med, när han märker att jag mår dåligt.

Var det inte svårt att berätta allt för andra?
Svar - Jo det var det! Jag var så nervös innan, för dem skulle säga. Och såklart påverkade ätstörningen genom att säga att andra människor aldrig skulle tro det.

Tar du några mediciner?
Svar - Nej jag har inte velat göra det.

Var det inte svårt för dig att inse att du var sjuk? Förstod du liksom direkt att det du gjorde var "sjukt"? Eller hade du svårt att förstå det?
Svar - Jo det var det. Jag förnekade det för mig själv (och för alla andra som fällde kommentarer om det också för den delen). Jag kunde inte se det själv.
När jag någon påverkade så att tanken "det jag gör kanske är sjukt? Jag kankse faktiskt har problem?" viftade jag bort den och tänker att "NEJ! Det inte jag. Det kommer ju inte hända mig".

Hur ser du på att du har/är sjuk i ätstörningen nu? Är det något du tänker mycket på och kanske önskar aldrig skulle ha hänt?
Svar - Jag försöker att inte tänka på det för mycket. Eftersom jag fortfarande har ätstörda tankar så kan jag inte helt lägga det bakom mig, eftersom dem kommer. Men en dag ska det här ju ligga helt bakom mig!
Nej jag kan inte säga att jag önskar att det aldrig hänt. Visst hade det varit bra om det aldrig hänt. Men på samma gång har allt som hänt påverkat mig och gjort mig till den jag är idag.
Dessutom vill jag nu försöka göra något utav det hela, genom att försöka peppa andra.
Jag tror att det som händer i livet, händer av en orsak!




Svaren på era frågor - Ätstörningen. (Del 2)

Ätstörningen.

När du pratar om hur du gjorde under den västra tiden, vad du vägde och hur lite du åt, tror du inte att massa av unga tjejer med samma problem "inspireras" av dig då, det blir typ som tips, eller?
Svar - Jag skriver aldrig om hur jag gjorde under den värsta tiden. Har aldrig skrivit min vikt på bloggen! Inte heller hur lite jag åt.
Just för att jag inte vill trigga!
Jag har som högst skrivit hur jag mådde, men det har aldrig handlat om hur lite mat, min vikt eller hur jag gjorde då..
Så om du tycker att jag triggat genom det, vill jag gärna veta när då? Och i så fall ber jag om ursäkt :(

Har du gått på dagvård?
Svar - Ja, jag har gått på dagvård.

Tränade du mycket, när du var "uppe" i din äs? Och i så fall, hur ställer du dig till träning nu?
Svar - Ja, jag tränade rätt mycket när jag var uppe i min äs.
Just nu tränar jag ju inte. Men träning är något jag tycker är kul och hoppas att kunna börja träna av just anledningen att det är kul igen, när jag nått normalvikt då.

Hur gammal var du när du fick problem med maten?
Svar - Jag var ungefär 15 år.

Hur ser du på din kropp?
Svar - Kroppen är underbar. Inte bara min, alla. Just för allt den kan göra för oss.
När det gäller hur jag ser på den utseendemässigt. Det skifftar nu mera från dag till dag. Ibland tycker jag att den är helt okej ändå. Andra dagar, hatar jag hur den ser ut.
Men jag älskar den för allt den gör för mig varje dag!

Hur länge har du haft en ätstörning?
Svar - sedan jag var ungefär 15. Kankse två och ett halvt år ungefär.

Tycker du att man måste vara underviktig för att kunna ha en ätstörning?
Svar - Verkligen inte! Ätstörningen sitter inte i vikten eller i en storlek!

Finns det mat som du har som "förbjuden"? Och hur går det emot det? Äter du det ändå då?
Svar - Jag hade en lång lista på mat jag räknade som "förbjuden". Men det var när jag var sjukare!
Jag försöker gå emot allt det där nu. Och har testat mycket av den "förbjudna" maten och märkt att den inte är farlig!

Bodde du inte hemma när du blev sjuk?
Svar - Jo när jag blev sjuk bodde jag hemma. Men jag flyttade till en studenkorridor, efter förra sommaren. Då blev det värre med allt.

Hur mycket åt du ¨på en dag när du var som sjukast?
Svar - Jag kommer inte skriva hur mycket jag åt. Då det kan vara triggande!
Inte tillräckligt är det svaret jag kan ge dig.

Hur såg dina dagar ut när du mådde som sämst?
Svar - mina dagar var oerhört tråkiga när jag mådde som sämst. Jag fyllde inte mina dagar med något roligt. ´Tänkte på mat, hur jag skulle undvika den. Tänkte på träning. Låg i min säng och var trött. Tvingade mig själv till att plugga.
Kommer inte ihåg mycket av dagarna... Ska jag var ärlig så är den tiden rätt dimmig.

Åt du typ ingenting när du var som sjukast?
Svar - Som sagt. Jag åt inte tillräckligt, är det enda jag kan svara på den här frågan.

Hur dålde du det för dina föäldrar?
Svar - Jag bodde inte hos mina föräldrar så mycket då.

Vad för negativa saker hände med din kropp när du inte åt/åt mindre?
Svar - Jag var alltid frysen. Tappade mycket hår på huvudet och på resten av kroppen fick jag mer hårväxt. Sämre hy. Hade väldigt ont i min kropp ofta. Väldigt typ "utmattad".
Mensen försvann (kanske inte ses som negativ just då, men på lång sikt är det de.)
Det är det jag kommer på just nu.

Sover du bra om nätterna?
Svar - Nja, det kan jag inte påstå. Men det är bättre nu än vad det var innan.

Hur var det att handla själv? Jämförde du allt i affärerna? Och tyckte du aldrig det var pinsamt att handla?
Svar - Det var jobbigt. Jag kunde gå inne i affären i timmar, och sen ändå bara komma ut med en sak liksom. Jag jag jämförde nog rätt mycket.
Det var jätte pinsamt tyckte jag då. Jag trodde att alla kollade på just mig där inne! Trodde att dem tänka "Ska hon verkligen köpa allt det? Ska hon äta det där?!".

Hur mycket vägde du innan du fick en ätstörning och hur gammal var du när du vägde så mycket?
Svar - Jag vägde nog runt 45 när jag var frisk. Men då var jag ju bara 14 år gammal!! Nu ska jag såklart väga mer!

Började din ätstörning för att du ville gå ner i vikt?
Svar - Nej, det handlade inte om att gå ner i vikt i början. Det var inget jag tyckte var viktigt.

Hur ofta väger du dig? Hur ofta vägde du dig förut?
Svar - Jag väger mig när jag är på vägning hos en behandlare. Aldrig annars.
När jag var som sjukast hade jag ingen våg.

Svaren på era frågor - Allmänt. (Del 1)

Allmänt

Hur lång är du?
Svar - Jag är 162 cm kort!

 Och en fråga jag vill ställa men tycker är lite pinsam att ställa ;) Har du pojkvän?
Svar - Äsch! Inga frågot är pinsamma! Och nej jag har inte någon pojkvän!

Vilken är din favoritfilm?
Svar - Oj vad svårt. Jag får nog säga. Across the universe. Hair. Moulin Rouge. Och The boat that rocked i så fall! (Som ni ser, jag är mycket för musikaler!)

Din favoritbok?
Svar - Älskar Romeo och Julia. Har läst den ett antal gånger, både på svenska och enegelska.

Jag tror att jag läst förrut att du spelar gitarr, gör du det?
Svar - Japp, jag spelar gitarr!

Gillar du kramar? Om jag träffade dig och sa hej, skulle jag då få en kram? ;)
Svar - Jag älskar kramar, bland det underbaraste man kan få av någon annan ju!
Nej, du skulle få två! ;)

Hur kan du vara så underbar? Motiverande. Peppande. Glad. Söt. Är du perfekt eller något??????
Svar - Tack. Men nej, jag är verkligen inte perfekt. Och det är jag glad för!

Har du något husdjur?
Svar - Jag har en liten hund (en jack russel) som heter Blondie. Och en papegoja som heter Ariel.

Vilka länder har du varit i och vilka länder skulle du vilja besöka?
Svar - Jag har varit i Makedonien, Turkiet, Tunisien, Polen och sen även Danmark.
Jag skulle vilja besöka England, Skottland, Irland, Sydafrika och Italien. Och säkert massor av andra länder också! ;)

Hur gammal är du?
Svar - 17 år gammal eller 17 år ung (beroende på hur man ser det).

Du verkar vara en så snäll person, är du det?
Svar - Svårt att svara på den frågan själv. Men ja jag tror jag är en rätt snäll person.

Är det lätt att bli vän med dig?
Svar - Jo det är det nog. Jag är rätt social av mig. Så hyfsat i alla fall :)

Vad skullde du vilja jobba med när du växer upp?
Svar - Vet inte exakt vad jag vill jobba med. Men jag vill i alla fall hjälpa andra människor. Vi får se på vilket sätt

Är du alltid så glad och energisk som du verkar i dina videoinlägg?
Svar - Haha, nja inte alltid. Men nu mera har det blivit oftare! Har jag bra dagar är jag så glad och energisk!

Du bodde själv ett tag va?
Svar - Jo, jag bodde i en studentkorridor. I en källare. Men det bodde ett par andra där också.

Röker du?
Svar - Nej.

Vilka är dina närmaste vänner?
Svar - Min närmaste vänner är Rebecka, Silje, Emmy, Rebecca och Adrian!