torsdag 19 april 2012

It doesn’t matter how slowly you go, as long as you dont stop

Snart ska jag ännu en gång lämna källaren. Idag kommer det kännas ännu mer på riktigt. Den här gången har jag hunnit säga "Hej då" till allt.

Jag kommer sakna källaren. Det här är ändå mitt hem?
Jag kommer sakna skolan.
Jag kommer sakna min klass.

Jag förstår att det är för det bästa att flytta hem.
Jag ska fokusera på att äta ordentligt, på att hitta mig själv, på att bli frisk och på att kunna starta ett nytt fritt liv.
Det är min enda dröm just nu. Att börja leva igen.

Ännu en gång upprepar jag i mitt huvud:
"Jag är värd att äta. Jag är värd att skratta. Jag är värd att leva. Jag är värd att må bra!".
Jag tror på det. Jag vet att det är sant.

Harre gött!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar