Förrut, innan jag blev sjuk i min ätstörning, då var jag personen som kunde flumma runt som bara den. Jag brydde mig inte ett dugg om vad andra tänkte och tyckte om mig.
Om någon kollade på mig, tänkte jag - LÅT DEM KOLLA DÅ!
Jag hade kul och det var det som betydde något!
Jag jämförde mig ALDRIG med någon. För jag var jag och dem var dem!
Sen när jag blev sjuk, försvann det på något vis.
Jag ville inte att folk skulle kolla på mig. Jag vill inte att folk skulle se att jag fanns, ungefär.
Och även av anledning av att jag inte hade energin till att flumma runt på samma sätt längre, jag blev för trött av det!
Och jag jämförde mig med alla, och när jag jämförde mig - så var den jag jämförde mig alltid bättre än mig, på något sätt.
Igår kunde jag för första gången på två och ett halvt år, ännu en gång flumma runt på samma sätt.
Jag brydde mig inte om, vem som kollade på mig.
Inte heller vad någon tyckte eller tänkte om mig.
Jämförde jag mig med någon? INTE EN ENDA!
Och jag hade underbart kul!
Och det är det som räknas!
Och ja, om ätstörningen hade någon åsikt om det? Då kunde den ta sin åsikt och köra upp den.......
För jag brydde mig inte om vad NÅGON tyckte - inte då heller min ätstörning!
OM JAG KAN KOMMA SÅHÄR LÅNGT - DÅ KAN ALLA DET!!
Så roligt att du har hittat tillbaka till dig själv igen :) kram <3
SvaraRadera