lördag 5 maj 2012

Swim against the stream. Following your wildest dream, your wildest dream.




Orsaken till varför det tog så lång tid innan jag kom hit. Där jag är idag.
När jag insett att jag har ett problem.
Insett att jag faktiskt behöver hjälp.
Insett att livet utan ätstörningen - är det riktiga livet.

En sak är att jag förrut var rädd. Rädd för att se vem jag faktiskt var utan ätstörningen. Den har varit med mig så länge.
Tänk om personen jag är bakom den, inte är en person som jag gillar?
Och ännu värre. Tänk om människor omkring mig inte skulle tycka om den personen?

Att gömma sig bakom en ätstörning kändes lättare. Just då.
Nu har jag insett att jag antagligen kommer vara en så mycket bättre och lyckligare person utan den. Och om personer runt omkring mig inte gillar vem jag är då. Ja då är väl det deras problem? Och varför skulle dem gillar mig bättre bara för att jag är gömd bakom en ätstörnigen? Makes no sence.

Jag ville vara perfekt. I mina ögon och i andras.
Jag ville vara duktig. Jag ville vara trevlig. Jag ville vara söt. Jag ville bli omtyckt av andra.

Men nu mera har jag insett att man inte ska leva sitt liv för andra.
Man ska leva sitt liv för sig själv.


Men när jag kom på den, faktiskt klokare tanken, då hade jag ju glömt bort vem jag var. Då hade hon tynat bort sakta men säkert.

Därför är en stor del av att bli frisk, för mig, att hitta mig själv.

Jag ska försöka hitta mig själv. Hitta vad jag vill med livet. Hitta vad jag tycker är kul. Hitta mina egna drömmar.

Fortfarande rädd för att jag inte ska tycka om mitt riktiga jag.
Rädd för att jag inte ska vara "stor och bra nog" för världen och livet.
Visst finns tankar fortfarande att gömma sig bakom en ätstörning. Men dem har blivit mindre.

Jag försöker tänka, jag kan lika gärna försöka bli frisk. Försöka kämpa.
Vad har jag att förlora på det?
För jag klarar inte att leva bakom en ätstörning i längden.
Klarar inte av att vakna med negativa tankar. Tankar om hur dålig jag är. Tankar om hur jag måste "ändra" mig för att bli perfekt.

Jag är glad över att jag kämpar. Jag är glad att jag försöker. Jag är glad att jag valde den här vägen.
För att alla dåliga dagar i en kamp om att bli frisk är faktiskt bättre än alla dagar man är fast i sin sjukdom.

Jag har börjar tro att jag kan göra vad jag vill. Jag är värd att göra allt det jag vill.
JAG SKA GÖRA ALLT DET JAG VILL!

Jag har en kamp varje dag, just nu. Men det kommer att vara värt det.
Jag kommer bli hälsosam. Jag kommer bli gladare. Jag kommer bli Jasmine, fullt ut. Det vet jag.


Jag hoppas att alla andra personer där ute som också kämpar med en ätstörning. Alla dem som kankse har kännt ungefär som jag har gjort och gör.
Också kan bestämma sig, få chansen och orkar börja kämpa.
För att alla är värda att få vara sig själv.
Alla är värda att få leva för sig själv.
Framför allt är alla värda att vara lyckliga.


Hoppas att alla får en underbar lördag.
KRAM!






15 kommentarer:

  1. En liten vän.5 maj 2012 kl. 13:31

    Bra skrivet som vanligt!
    Är så glad för din skull. DU har kommit långt redan.
    Kramar till lilla dig.

    SvaraRadera
  2. Sv: SÅ SANT!
    Ett nummer på vågen avgör inte hur värd man är.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. hej jag tänkte
    tipsa om att jag just nu kör en helgens blogg tävling där du har chansen att bli länkad inför mina 400-800
    unika läsare dag så passa på att anmäla dig:)
    Har även andra tävlingar med fina priser så passa på att gå in och anmäla dig:)
    Vill du inte ha sådana här komentarer så ber jag om ursäkt och hoppas du får en underbar helg!:)

    SvaraRadera
  4. Hej hur mår du ?:)
    Ps. Var gärna med i veckans blogg på min blogg!:D

    SvaraRadera
  5. Hoppas du får en awesome lördag! :-D

    SvaraRadera
  6. Du kommer fortfarande alltid att vara du, med eller utan ätstörning, förutom att du förhoppningsvis mår mycket bättre utan den.
    Lycka till, you can do it!

    SvaraRadera
  7. din blogg är alltid en kraftkälla när man känner för att ge upp, just sayin' ^^ Och du verkar så stark, beundrar dig verkligen för att du lyckas hitta och sätta rätt ord på de djupaste tankarna!!

    SvaraRadera
  8. Sv: tack så jättemycket! Styrkekramar till dej med <3

    SvaraRadera
  9. Hej :)
    Tack hon är en australian shepherd. :)
    Har länge vilja kommentera på din blogg men inte vågat den är en jätte stor inspirations källa!
    Tack!

    SvaraRadera
  10. Hej! Jag och min pojkvän har skaffat en blogg tillsammans, kika in och säg vad du tycker? Btw fin blogg! Riiktigt starkt av dig att du skriver om det med, förstår att det varit jobbigt! och är jobbigt förstås kram!

    http://www.nattstad.se/drunkOnLove

    SvaraRadera
  11. Sv. Tack vad fint sagt! <3

    SvaraRadera
  12. Åh jag blir alltid så glad och peppad av att läsa din blogg!! Du är så klok och skriver så bra, och hela du sprider positiv energi :) tack för det finis <3

    SvaraRadera
  13. Vilken bra text och vad roligt att du har kommit på rätsida med livet, hoppas att allt löser sig för dig!
    ibland har jag också tänkt på varför man har en äsoch hur det skulle vara utan den.jag har vissa stunder frågat varför jag håller på som jag gör.. men jag går alltid tillbaka till äs tankar igen

    SvaraRadera