torsdag 10 maj 2012

Listen kid! Bad things happen and there's nothing you can do about it.

Dag 2 på dagsverksamheten.
Känns väl sådär.

Känner mig orklös.
Mår inte bra just nu.

Jag är jätte rädd för att äta. För att bli frisk. Livrädd för vem jag ska vara utan min ätstörning. Livrädd för hur livet ska bli utan ätstörningen.

Så vill jag ge upp? Ja. Men tänker jag göra det? NEJ!

Jag orkar faktiskt inte leva med en ätstörningen mera. Orkar inte. Jag vill hitta mig själv, jag vill vara lycklig. Jag vill leva. På riktigt.


Just nu är det jobbigt.
Men ibland händer det jobbiga saker.

Men ibland händer jobbiga saker och det finns inget man kan göra åt det.
Man måste bara lära sig dansa med, flyta med.
Det ska jag göra.
Det vill jag.



Hoppas alla har en bra dag. KRAM!

9 kommentarer:

  1. Åå tack så jättemycket!
    Vilken positiv inställning du har, det är riktigt bra! Vem har du som kontaktperson i dagverksamheten? Det behöver du givetvis inte svara på om du inte vill ;) <3

    SvaraRadera
  2. vad gör ni på dagverksamheten?:)

    lät skönt:) min kväll blir nog också tv tittande, plugg o bara slapp:D vädret är uselt:O har ni fnt?
    kraam

    SvaraRadera
  3. Jag känner så igen mig i det där att jag vill bli frisk, men är samtidigt livrädd för vem jag är utan ätstörningen. Men man måste komma ihåg att den där rädslan är anas rädsla. Hon märker att du kämpar mot henne och är därför livrädd för att förlora dej. Så fortsätt skrämma henne så är du snart kvitt henne för alltid!! Kramar <3

    SvaraRadera
  4. Okej, vem Helen har du? Jag hade Helen Johansson;)

    SvaraRadera
  5. Jag var på ABC idag faktiskt, annars är jag där ca en gång varannan till varje vecka nu. Förra året var jag där varje dag så det är verkligen stor skillnad!
    Det finns en Helen som har hand om bildterapin, Det var hon jag hade, den andra Helen har lite kortare mörkt hår oftast färgglada kläder, ganska lång. Hon heter Westblom i efternamn tror jag ;)

    SvaraRadera
  6. En liten vän.10 maj 2012 20:52

    Det kommer bli bättre, du är värd mer än den där ätstörningen!
    Kram kram kram kram! <3

    SvaraRadera
  7. jag tror det är viktigt att komma ihåg en grej när det är jobbigt: När jag började äta mer var jag rädd för att jag inte hade någon anledning att må dåligt längre. Det är lätt att tänka att "oj, nu äter jag ju normalt - då är jag ju normal - då måste jag ju vara glad och normal!". Men ledsenheten och tröttheten försvinner inte på en gång och så blir det så obehagligt att man hellre låter bli att äta, för att känna att man är berättigad till ångesten. Men man har rätt att må dåligt, oavsett om man har en ätstörning eller inte. Du har liksom rätt att vara ledsen, du måste inte ha en anledning för att vara det.

    Hoppas alla förstår vad jag menar och inte tar illa upp eller så... Jag vet hur HEMSKT det är och du är så otroligt beundransvärd som inte backar när det är jobbigt. Tänkte bara dela med mig av en tanke som har hjälpt och fortfarande hjälper mig väldigt mycket.
    Fortsätt, ge inte upp!!

    SvaraRadera
  8. Kämpa på! Du kommer klara det. Det blir bättre snart :) och tack för alla fina komentarer du lämnar på min blogg, det betyder så otroligt mycket tack tack tack! KRam! :)

    SvaraRadera
  9. ÅÅ okey, men de kommer bli bra kämpa på <3

    Har du några planer för helgen? kraam

    SvaraRadera