onsdag 16 maj 2012

It's never too late to be, what you might have been.


Men jag kommer aldrig bli frisk.
Men ätstörningen har varit en del av mig så länge, jag vågar inte lämna den bakom mig nu.
Tänk om jag alltid kommer tycka att det är jobbigt att äta?
Det kanske inte är värt det.
Men jag är inte sjuk! Jag har inga problem.
Jag kanske inte är värd att må bättre än såhär.

Jag tror inte jag kan räkna antalet gånger jag faktiskt tänkt det här.
Gångerna jag legat vaken om nätterna och låtit dessa tankar snurra i mitt huvud.

Men det är faktiskt just bara det. Tankar.
Dem behöver faktiskt inte vara sanningen. Allt man tänker är inte sant eller stämma.
Och om man har en ätstörning finns det många tankar som inte är sanningen.
Ätstörningen är en lögnare. Men den är väldigt bra på att övertyga dig om att den har rätt.

Det tog lång tid innan jag vågade söka hjälp. Mycket på grund av dessa tankar och liknande.
Jag lyssnade på min ätstörning, och den ville ju såklart inte att jag skulle söka hjälp. Den vill ju finnas kvar med mig.
"Om du söker hjälp kommer folk skratta. De vet, liksom jag att du inte är sjuk"
"Du är inget utan mig".
"Mat är inte för dig!"
"Du är inte värd att må bra. DU ÄR VÄDERLÖS!"
Nu förstår jag att det där bara var lögner som ätstörningen fick mig att tro på.

Som ni vet lyckades jag ändå, få hjälp. Jag lyckades, med lite hjälp, inse att jag behövde hjälp och att hade ett problem.

Och nu kämpar jag, och gör mitt yttersta för att bli fri, frisk och lycklig.
Jobbar för att hitta mig själv.
Jobbar med att äta så mycket som jag/min kropp behöver.
Jobbar med att älska mig själv.
Men framför allt - Jag jobbar med att hitta tillbaa till livet!
Och jag vill, hoppas, ska och kommer lyckas. Förr eller senare!
Jag tänker inte ge upp!

Jag har insett att jag är värd livet. Jag är värd att få finnas. Jag är värd att må bra! Det är alla!


Om jag kan hitta modet. Om jag kan hitta motivation. Om jag kan hitta viljan till ett friskt liv.
DÅ KAN ALLA DET!

Jag har vart nere i den där skiten. Ett bra tag. Jag har mått så väldigt dåligt.
Jag har trott att ätstörningen var den enda vägen för mig. Jag har trott på varende ord ätstörningen sa till mig.
Jag har velat dö.
Men jag har lyckats inse mina problem. Jag har orkat ta tag i det. Jag har lyckats hitta viljan.
Jag har insett att livet visst är för mig.
Så om jag kan inse det - Då kan DU det med! Då kan alla det!


Hoppas alla har en bra onsdag.
KRAM!




8 kommentarer:

  1. dricker du inte näringsdryck?för de är man väl tvungen o göra där?? kram du är jätte stark!

    SvaraRadera
  2. Vad tycker du om mitt tips på en feet swag outfit på Gina? Kolla bloggen :)

    SvaraRadera
  3. Så fint skrivet!!
    fin blogg btw, allt bra med dig? :)

    SvaraRadera
  4. du skriver mkt klokt.
    Och livet är till för att ha roligt, livet är inte till för att tänka på kropp och mat 24/7 alla är värda bäättre:)

    Åå okey:Dska du dit idag?
    igår var jag på body jam pass för första gången haha sen pluggade jag en del också, inte så kul men^^

    kraam

    SvaraRadera
  5. Vad bra, vill gärna göra det med bloggen, peppa:)

    SvaraRadera
  6. Åh vilken fin blogg du har! Kolla gärna in min blogg om du har lust! Kram!

    SvaraRadera
  7. Åå okey:D
    näää vad mysigt, vad e de för hund?:D

    jodå de va skoj men svårt haha:P jag e inte så mjuk i kroppen för dans, kände mig ganska stel haha:P

    kraam

    SvaraRadera