tisdag 8 maj 2012

In the book of life. The answers arent' in the back.

Haft en mysig dag med Silje!

Och nu tänkte jag ta och svara på lite frågor! :)

Anonym.
Jag tänkte fråga, hur du klarar av att sköta skolan om du har en ätstörning och sådär? Är inte det jobbigt? Du är stark, kram!

Svar: Det klarar jag tyvärr inte. Jag har ingen ork till det just nu och tänker därför ta en "paus" från skolan, tills jag mår bättre.
Kram!

Liten.
hur gör du för att tysta ner ätstörningstankarna när de blir starka i huvudet? behöver tips! Kämparglöd och vilja till dig :)

Svar: Det var en bra fråga. Och en komplicerad fråga.
Ja, du det första jag måste göra nära mina ätstörda tankar skriker på mig är att jag måste bestämma mig för att inte lyssna på dem - lättare sagt än gjort, det vet vi nog båda.
Men jag sak ge dig mina "hemma-gjorda" tips på vad jag gör för att bättre ignorera dem.
1. Umgås med människor som gör dig glad.
2. Skriv av dig om dina känslor och tankar.
3. Gå en promenad och försök fokusera på allt vackert i din omgivning.
4. Musik hjälper alltid. Lyssna, dansa med och sjung med!
5. Andas djupa andetag och försök slappna av.
6. Gör något som får bort dina tankar på något annat - läs, pyssla, kolla på en film eller något sådant.
7. Jag har skrivit en lista på "Varför man ska välja livet över en ätstörnng", den brukar jag ta fram och läsa för att komma ihåg varför jag vill kämpa.
8. Fråga någon om en kram.
´Kanske är tipsen inte jätte hjälpsama, men jag kan återkomma när jag har fler tips!
Kämparglöd och vilja tillbaka till dig!

Elin.
Vad fick dig att gå dit först ? Asså typ vad gjorde så att du sökte hjälp, var det du eller dina föräldrar?
(Kommentaren i samnband med att jag skrev att jag gick på abc).

Svar: Det var jag som bestämde mig för att gå dit. Däremot för ett år sedan ungefär, gick jag till skolsyster, kurator och dietist för min mammas skull.
Men nu, en dag när jag mådde väldigt dåligt och i princip tänke "Jag orkar inte leva såhär mer, men jag det finns ingen annan väg. Jag vill försvinna".. Bestämde jag mig för att jag faktiskt behövde hjälp.

Linnea.
Hej, först - oj, vad stark du är! Din blogg gör min jätte motiverad. Tack! Sen - finns det något som du har jätte jobbigt att äta? Och finns det något som är väldigt lätt att äta/dricka? Kram kram kram kram!

Svar: Tack så mycket fina du!
Det finns mycket som jag tycker är jobbigt att äta, tyvärr. Men det är något jag ska jobba på. Först och främst godis, kakor och läsk. Snabbmat, resturangmat, ris, pasta, potatis, juice.
Tyvärr kan den där listan göras lång.
Jag tycker att det är lätt att äta - sallad, frukt, torkad frukt, nötter, grönsaker och typ kaffe och te - är sådär väldigt lätt faktiskt.
Kram!

Anonym.
Hej du! Jätteduktigt att du kämpar, jag tycker verkligen att du är stark :) Jag undrar när du fick ätstörda tankar och vad det någon/något speciellt som gjorde att du fick det? Tusen kramar!<3

Svar: Tack så mycket fina du!
Jag fick mina ätstörda tankar när jag var ungefär 15. Kan inte säga exakt när, men under sommaren 2010 utvecklades dessa tankar sakta men säkert.
Jag fick inte de ätstörda tankarna av någon speciell anledning. Det var mest bara att jag satte väldigt höga krav på mig själv och jag tyckte att jag var rätt väderlös. Så dem utvecklades snarare för att "hjälpa mig bli perfekt".
Massor kramar tillbaka till dig! <3

elin.
Jo jag har haft en okej dag! Tack så mycket:D Jag måste fråga, på din profil har du skrivit att du inte är ätstörd men har ätstörda tankar, vad menar du med det? Sen så tycker jag att du är så stark som vågade ta hjälpen! Jag tror på dig och du kommer att fixa det här!

Svar: Ja, det kanske verkar lite konstigt? Men jag ser det såhär:
När jag var helt fast i min ätstörning och den faktiskt kontrollerade mig och mitt liv helt och hållet - så trodde jag att jag i princip var min ätstörning och att jag inte var något utan den.
Så när jag skriver att jag inte är ätstörd så vill jag visa mig själv, de ätstörda tankarna och alla - att jag inte är min ätstörnign, jag är visst något utan dem.
Men jag har ätstörda tankar och jag har ett ätstört beteende.
Kanske låter dumt, men jag vill se på det så.
Tack så jätte mycket fina du! Kram!

Sådär ja, det var det! Finns det något mer ni undrar över så är det såklart bara att kasta ut en fråga.

Jag är nervös nu! Imorrn ska jag på dagsverksamheten och det känns nu bara - NERVÖST!
Håll en tumme eller två för mig imorogn!

KRAM!

3 kommentarer:

  1. Sv: Ja, det känns jätteskönt!

    SvaraRadera
  2. Sv: Tack! Ska äta dom snart så peppar mej själv rejält, men det är klart jag fixar det! Kram :)

    SvaraRadera
  3. Tack så mycket för svar! Gick det bra på dagverksamheten?

    SvaraRadera