lördag 19 maj 2012

Free.

Tänker du någonsin på hur livet skulle vara utan en ätstörning?
Kan jag föreställa mig livet utan den?
Ibland tänker jag på alla saker jag skulle kunna göra om jag inte lät min ätstörning komma i vägen.

Att släppa taget om sin ätstörning kan vara ett svårt beslut.
Det var det i alla fall för mig. Det tog en ganska lång tid innan jag först och främst vågade erkänna att jag hade en ätstörning (för mig själv och andra).
Sedan tog det lång tid innan jag bestämmde mig för att "Jag vill bli frisk".
Sedan tog det ännu längre tid innan jag tog tad i det hela och sökte hjälp.
Det tog allså lång tid att inse, att vilja och att våga.

När man bestämmer sig för att lämna ätstörningen bakom sig, är det vara normalt att man tvekar, är kluven och att det jobbigt.
Det tror jag i alla fall. Jag såg ätstörningen som en del av mitt liv och trodde inte att jag skulle vara något utan den.
Plus att jag faktiskt trodde och var rädd att jag aldrig skulle lyckas bli frisk. Tyvärr finns den tanken fortfarande med mig. Men jag försöker ignorera den, för alla kan bli friska och fria från sin ätstörning.
sleepydumpling:

It’s true.
brodles:

via fiercewitch

Det kommer inte vara (det är inte) lätt att lämna sin ätstörning.
Jag har en kamp varje dag (just nu) och jag möter många av mina "rädslor" hela tiden.
Man ska ändra sina matvanor, möta känslorna som liker bakom ätstörningen och dessutom ha orken och energin till att orka kämpa. Det är inte lätt och ganska läskigt.

Men när man börjat kampen mot sin ätstörning, så kommer man, sakta men säkert, ett par steg närmare glädje och ett bättre liv.
Att tänka så brukar få mig att fortsätta, att hitta mer energi till att kämpa. Det var tanken om att känna glädje och börja leva på riktigt igen, som fick mig att våga ta förstsa steget.

Men jag tänker och kommer inte vandra hela vägen på en dag.
Det kan man inte!
Det bästa är att ta små små steg. Ett i taget.
Och såklart måste man vara beredd på att falla ibland. Men då är det bara att kämpa sig upp igen.
Var inte för hård mot dig själv.

Det finns så mycket mer i livet än en ätsörning. Det finns så mycket i mig än en ätstörning.
Ätstörningen kan inte definiera dig. Ett nummer på en våg kan inte visa hur mycket du är värd.
Du är värd så mycket mer än en ätstörning. Du är värd att leva.

När man har lämnat ätstörningen helt bakom sig. När man vandrat hela vägen fram till ett friskare liv. Så kommer man inte ångra sig!

KRAM!


12 kommentarer:

  1. Man kommer absolut inte att ångra sig när man tillslut har vandrat till ett friskt liv! Allt du skriver är så sant!
    Hur går maten och tankarna för dig när du inte är på dagverksamheten? <3

    SvaraRadera
  2. Om du vill kan jag skicka ett mail med mitt namn så kan du kolla på facebook? :)

    SvaraRadera
  3. Sådär nu har jag skickat ett mail :)

    SvaraRadera
  4. Svar: Tusen tack!!!! Kram

    SvaraRadera
  5. Grymt inspirerande som vanligt <3

    SvaraRadera
  6. du skriver verkligen fantastiskt bra!

    åå hoppas lördagen var mysig:D
    vad ska du göra idag?:D

    Tack:D kraam

    SvaraRadera
  7. svar: Jo, jag hoppas också att något kan få ändras till det positiva någon gång framöver. Verkar bara gå i en riktigt och det är rätt jobbigt kan jag säga.. men imorgon ska jag försöka våga trycka på hos psykologen och säga att vi måste byta riktning!

    Kämpa på du också. På något jävla vänster ska vi väl kunna bekämpa detta..!! KRAM

    SvaraRadera
  8. Tjohejsan ;D
    Nu är de 3 lyckliga vinnarna i min Veckans Blogg dragna, kika in och se om du är en av dem!
    Direktlänk: http://evvesliv.blogg.se/2012/may/veckans-blogg-v21.html#comment
    Vann du inte?? Inga sura miner, bara att försöka igen, och du kan alltid läsa igenom sakerna för att få en extra chans att vinna ;)
    Kramizar Evve!

    SvaraRadera
  9. Inspirerande skrivet!
    Önskar bara att vägen till att bli frisk från skiten var lite lättare...

    SvaraRadera
  10. Bra bild på vågen! Den är så sann också!

    Ha en underbar dag!

    SvaraRadera