onsdag 6 juni 2012

The Fuck You, Eating Disroder Challenge.


Hej.

Mitt namn Anorexia, Bulimia eller Ätstörning. Det är bara att välja vad just du vill kalla mig.

Människor som bjuder in mig till deras liv tror att de väljer mig, men allvarligt talat så väljer jag dem.
Jag gör allt för att du ska låta mig flytta in. Flytta in i ditt huvud.
Jag är slug ska du veta. Jag kommer på vackra lögner. Lögner om att du ska få kontroll. Glädje. Och att jag ska göra dig perfekt.

Men så fort du ger mig chansen att ta del av ditt liv, börjar jag sakta med säkert ta över det.
Jag kommer göra dig olycklig.

Jag får dig att tro att jag hjälper dig att få kontroll. Men det är en ögn. Istället så ta jag all kontroll.
I hemlighet skrattar jag åt dig, som tror att du har kontrollen.

Jag kommer bli härskare i ditt liv. Man kan nog inte säga president. Snarare blir jag diktator.

Du kommer ha svårt att bli av med mig.

Jag lurar dig till att tro att jag är din vän. Att jag förstår dig. Att jag bryr mig om dig.
Jag får dig att tro att jag hjälper dig.
Men dessa lögner drar jag bara för att du ska låta mig stanna i ditt liv.
Sedan övertygar jag dig om att du inte är något utan mig.

Egentligen finns det ingen speciell orsak till att jag valde dig.
Jag är helt enkelt bara en parasit, jag måste ha någon att leva på.

När jag är färdig med dig. Då går jag vidare till nästa offer.

Jag är hänsynslös. Jag är inte din vän.

Jag är det värsta som har hänt dig.
Jag tar allt ifrån dig. Vänner, intressen, glädje, familj, mat, nöjen. JA ALLT!

Jag får dig att tappa bort dig själv på vägen.

Du borde döda mig, innan jag dödar dig.

Hälsningar. Din värsta mardröm även kallad Anorexia, Bulimi eller Ätstörning.




6 kommentarer:

  1. Så bra skrivet! Det är sant, ätstörningar lurar oss och förstör våra liv. De är inkräktare.

    SvaraRadera
  2. verkligen så sant! Man är lycklig om man inser det här, och ännu lyckligare om man orkar bryta sig loss. Men det känns så himla vidrigt och meningslöst ibland, så det är svårt att fatta hur lycklig man håller på att bli innan man är fri...

    SvaraRadera
  3. sv: Jag undrar varför man bryr sig så mycket om sånt... Om man är smal i spegeln eller inte. Men det är väll kontrollen och känslan att lyckas/misslyckas med något. Jag undrar varför kontrollbehovet går ut över maten, varför inte över tånaglarna?? Eller vad annat som helst... Fast de finns ju i och för sig väldigt många olika tvångssyndrom. Vissa tvättar ju t.ex. händerna hela tiden, eller stjäl saker. Kanske bottnar allt i detsamma, ett försök att lyckas med något. Ska läsa igenom din blogg lite mer nu^^ Kramis!

    SvaraRadera
  4. Sjukt bra skrivet! har du skrivit det själv?

    SvaraRadera
  5. Tack för din kommentar. <3

    SvaraRadera
  6. Grymt bra inlägg. GRYMT BRA <3

    SvaraRadera