År 2012.

2012 har varit ett år som varit upp och ner, hit och dit.
Det har varit helt för jävligt, och så dåligt som jag mått under det här året har jag aldrig mått.

Men på samma gång så har jag under 2012 mått bättre än på oerhört länge!

Januari

Jag bodde i en studenkorridor.

Mådde oerhört dålig, och anorexin hade ett så starkt grepp om mig. Jag har tappat bort mig själv.

 

Februari

En månad jag egentligen inte har mycket minne av. Jag minns att jag var olycklig, satt mycket på mitt rum. Hade mycket ångest, kunde inte sova, tänkte i princip bara på mat, men vägrade att äta den.

Orkade ingenting.

Kunde gå i timmar inne i affären och drömma om maten jag inte "fick" äta.

 

Mars

Jag fyllde 17.

Det här var månaden jag kände att livet var helt hopplöst och jag ville inte vara kvar i livet längre. Jag såg inte meningen, för jag levde ändå inte.

Tappade hår, min hy var förjävlig, min kropp gjorde så oerhört ont. Jag blev trött av allt.

Jag var deprimerad.

Och jag hatade mig själv.

Mars var verkligen bara: ångest, självhat, nedstämdhet och ensamhet.

 

 

April

Jag flyttade hem till mina föräldrar igen.

Jag sökte hjälp på en äs enhet och gick på tre bedömningssamtal.

April var en månad när jag började försöka äta och kämpa. Men jag måste erkänna att jag var oerhört kluven i allt.

Men jag kämpade mig upp en liten bit.

 

Maj

Jag började på dagvård och blev sjukskriven från skolan.

Kände mig så väldigt misslyckad och jag var väldigt nedstämd.

På det glada för mig den här månaden var att jag var på Jesus Christ superstar uppe i stockholm och vi fick hem vår lilla hund!

 

Juni

Dagvården var i princip det mitt liv bestod av.. Kände mig så väldigt ensam och kluven.

Trodde aldrig det skulle bli bättre.

Jag var på sweden rock och jag åkte till göteborg med ett par vänner.

 

Juli

Gick några sista dagar på dagvården, men fick sedan sluta.

Började känna mig lite gladare, det kändes plötsligt lite lättare.

Åkte på semester till Strömstad med familjen.

Var på krokstrandfestivalen.

 

Augusti.

Började skolan igen.

Mådde bra och hade rätt mycket energi igen.

 

September.

Mådde bra, visst hade jag kvar en del äs tankar, men dem var hanter bara. Dock kände jag en vis rädsla för att dem skulle bli kvar, att dem aldrig riktigt skulle försvinna.

Kände mig lite stressad med skolan.



Oktober.

Började må sämre igen. Kände mig nere, vissa dagar orkade jag knappt ta mig ur sängen.

Trodde allt skulle falla igen...

Att hålla vikten och allt med mat blev jobbigare igen.

En månad fylld med mycket ångest, igen.

 

November.

Kämpade sakta upp mig igen.

Måendet blev bättre och jag bestämde mig på nytt för att få upp vikten och äntligen bli Jasmine helt och hållet.

Något fick mig att må underbart bra igen!

 

December

En månad när jag knappt haft några äs tankar, och de jag haft har varit så tysta att jag lätt skakat av mig dem.

Min vikt har gått uppåt, bra nog.

För första gången på ca 3 år, har jag mått bra och varit lycklig.
Äntligen fick jag mitt liv tillbaka och jag kunde äntligen vara mig själv helt och hållet.

Livet är vackert igen.

Jag och mitt år är ett bevis på att det kan bli bättre, det kan det verkligen. Så ge inte upp. Det tänker inte jag göra i alla fall.
2013 - ska blir året då jag blir friskförklarad!

Kramar!