Kaos i min själ.

Vaknar.
Vill inte.
Hon vill somna om, hon vill gömma sig för världen för ett tag. Bara en stund till. Bara idag. Och kanske dagen efter det. Hon vill inte ta del av livet, inte just nu.
Drar täcket över huvudet.
Kaos i min själ.

Måste.
Tvingar sig upp.

Krypa ner under täcket och gömma sig för världen lockar.
Men nej.
Kan inte.
Kaos i min själ.

Kollar ut genom fönstret.
Grått. Grått solsken. Gråa vindar. Gråa växter. Gråa männisor. Grått. Grått. Grått.
Kaos i min själ.

Kollar i spegeln.
Mår illa.
Hon hatar personen som stirrar tillbaka.
Det är inte hon.
Det är ett skal.
Kaos i min själ

Ett skal där hennes själ en gång bodde.
Ett skal där hon en gång bodde.
Men hon hittar inte sig själv där längre.
Kaos i min själ

Där finns bara en sorgsen, dyster liten flicka som känner sig nere.

Ger sig själv ett leende.
Aj.
Det gjorde ont.
Ler igen.
Låtsas glad flicka lämnar huset.
Kaos i min själ.

Dags att vara sitt gamla jag.
Fast på låtsas.
Teater.
Kaos i min själ.

Hoppas inombords att någon ska se.
Se det hon döljer.
Ingen ser.
Ingen frågar.
Kaos i min själ.

Kommer hon bli lycklig?
Finns det någon jävla mening?
När ska hon få må bra?
Duger hon till något, eller är hon bara misslyckad?
Frågor som yr omkring om och om igen i huvudet.
Kaos i min själ.

Ler mot världen.
Inombords gråter och skriker hon.

Inombords är det tomt.
Men på samma gång är det som en jävla storm där inne.
En tom storm.
Kaos i min själ.

I ensamheten orkar hon inte mer.
Då rinner tårarna.
Kinderna blir blöta.
Kaos i min själ.

Dumma tankar.
Far omkring.
Ångest.
Hon är rädd.
Vill ha hjälp, men vågar inte.
Vet inte vad hon ska säga, vart hon ska vända sig.
Vem skulle förstå?
Kaos i min själ.

Mörkret kryper närmare henne sakta sakta.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Vet inte vad jag ska göra.
Hopplösheten tar koll på mig.

Håll ut. Håll ut. Håll ut. Håll ut. Håll ut.

Men hjälp mig förstå!
Jag vill ta mig igenom det här på något sätt.
Ge mig tid, att förstå.

Kaos i mitt huvud.
Kaos i min själ.